När symbol för faran saknas används denna skylt. Denna skylt är då alltid kompletterad med en tilläggstavla under, som talar om vad faran gäller.
Symbolen på tavlan illustrerar en Kojv, stavas även Korv i vissa delar av Sverige. Denna skylt är aldrig kompletterad med en tilläggstavla under, eftersom budskapet är rakt och enkelt. (Källa: Lilleman, 2 år)
Å titta vad sött dom kliar varandra, tänker ni. Faktum är att dom här hästarna kan inte snacka. Det enda sättet för den ena pållen att säga till den andra att det kliar på röven är genom att visa var. Brunte blir alltså tvungen att sänka sig själv till att utföra en tillsynes osjälvisk handling för att själv få samma behandling tillbaka.
På samma sätt som jag envisas med att massera Pappis axlar när han sitter vid datorn. I själva verket önskar jag ju bara att han kunde göra detsamma för mig när han ser att jag sitter här med spända axlar och ömmande nacke.
Men det är när jag sitter och masserar och varsamt smeker ut Fiselottes absolut obefintliga stressrynkor det går upp för mig. Alla tjänster föder inte gentjänster. Fiselotte är snart åtta veckor gammal och ett självupptaget litet barn. Jag kan helt ärligt säga att hon inte vid ett enda tillfälle gjort något som helst för att släta ut mina stressrynkor.
Är det så att detta djupt rotade beteende generation för generation tvättas bort?
Kommer i sånt fall alla våra handlingar/tjänster bli helt osjälviska och vackra?
Eller blir tjänster då ett minne blott?
Nu har vi klippt naglarna, 7 på Lilleman och 10 på Mammi, och dammsugit köksgolvet, är det något mer man behöver tänka på innan man far till storstan?
Hur man uppför sig får vi ta lite på känn. Jag har snackat med Lilleman om det där men han hör liksom aldrig vad jag säger.
Trevlig helg!
Känner mig inte redo för P4 och pillargontips ännu. Men jag har heller inget behov för P3s sexrådgivning till frukosten.
Om P3 bara kunde hålla sitt snupp och snopprat till en speciell och spännande sändningstid för den lite mer kvissliga målgruppen.
Eller om man kunde välja hastighet så som man gjorde på LP-spelarna, då kunde man spela P4 i ett snabbare tempo.
Känns som att jag faller mellan stolarna, men så kravlar jag mig upp på P3s sits och sätter mig på en liten liten kant. Jag håller en fot nära golvet som för att visa att jag kan gå. Precis när jag vill kan jag gå. Men så blir det Christer, jag slänger upp fötterna, lutar mig tillbaka och gungar lite. Jag älskar Christer, jag känner mig som smörklicken i gröten, mitt i prick, VIP i målgruppen.
Igår pratade Christer och Morgan om “vad man inte tror på”?
Såna som sjunger i kör, energilampor och folk som ler hela tiden när dom pratar, är bara några exempel som kom på tal.
Hantverkare som är solbrända på vintern tror jag själv inte ett dugg på.
Att McDonalds sopsorterar.
Pappi som säger: – Mm snart.
Eller att jag någonsin mognar in i P4s målgrupp,
det tror inte jag på!
Vad tror du inte på?
Bilden är lånad från sr.se
Denna analys är högst vetenskaplig och baseras på uppgifter från er – mina kära läsare.
Bli inte rädd om du känner igen dig själv i det här, vi är många och vi är starka.
Och du Johnny! Jag vet att du är här och lurar ibland och det tycker jag är skitkul! Jag tror faktiskt att det är fler grabbar än du inom sidan på dagarna men dom har inte vågat ge sig till känna. Jag återkommer med en Karlanalys när det finns underlag för det, så misströsta inte!
Vi har varit på bioSådär som vuxna par som är kära i varandra gör, går på bio ni vet… Utan barn.
17.00 Kämpar för att hålla glada miner på hungrig bebis som i förebyggande syfte inte får äta förrän 18.30 igen.
17.20 Tar en raggardusch, vaggar bebis, på med nytröjan, vaggar bebis och lite mascara på ögat, vaggar bebis.
17.30 Väcker en sur Lilleman för att ta in honom, byta kläder och snart ut igen. Lilleman vaggar bebis, bebis blir sjösjuk.
18.00 Kör barn och en veckas packning för tre timmars visit hos mormor och morfar.
18.30 Tankar vänster och rapar. Tankar höger och rapar.
18.45 Glömde visst middagen, smäller i mig ett äpple och en mandelkubb i farten.
18.55 Stor popcorn. Två biobiljetter.
19.00 Turbomys, mys, mys, är filmen slut snart, skynda mysa!
21.05 Hemma igen. Lilleman har till sin förtjusning hittat en vattenläcka i tvrummet och lekt Byggare Bob med Morfar som har kastat ut alla möbler och börjat riva golvet. Himmelen för såna som kan sina Byggare Bobgrejer! Morfar är väldigt förtjust i sin assistent, men om han kanske kunde bankabanka någon annanstans. Däremellan har Bob också hunnit hitta den stora osten på köksbordet och tagit ett par härliga monstertuggor. Man blir hungrig av hårt kroppsarbete. I allt detta har förstås Fiselotte skrikit ett par rundor och hunden varit kissnödig. Inte helt säker, men det såg ut som att mormor hade gråtit en skvätt innan vi kom. Åtminstone kom det ett par tårar på Lilleman som låg i sängen och beklagade sig över att inte få bankabanka meja.
Det är mysigt med bio och lite vuxen kvalitétstid med Pappi.
Om filmen var bra? Det vet jag inte, jag hade hemlängtan!
Vi drömmer om ett kontor till Pappi där han kan finna lite arbetsro. Just nu är hans arbetsplats belägen i hallen på övervåningen ganska mitt i genomfarten för blöjbyten och barnbad. Vägg i vägg med centrifugen och en trappa upp från ytterdörr med svärmorsbesök, hundpip och Lilleman som gråter snorbubblor för att han inte får spada snö längre.
Idag har jag sänt en ansökan till Bygglov om det. Vi drömmer om att inreda uthuset till kontor med sovloft för långväga gäster.
Känner mig nästan patetisk att lägga tid på en ansökan till Mija och co, lilla jag liksom, med ett ruckelprojekt. Men man får drömma!
Att göra glasveranda, brädfodra huset, bygga staket och ny uteplats får jag nog fråga Timell om istället, eller kanske morfar…
Vi lever i ett modernt hemSom förälder ser jag stora möjligheter att forma framtiden. Vi lägger djup fokus på att vara politiskt korrekta och nytänkande när det gäller barnen.
Ombytta roller hör till vardagen.
Till vänster kan du se Lilleman amma sin negerdocka lilla bebis, medan Fiselotte fiser och rapar i soffan.
Jag är mamma. Jag är hemma på lördagskvällar. Jag äter snacks och Lilleman dansar.
Men vi är inte målgruppen för Melodifestivalen.
Innan vällingen är kokt och popcornen poppade har redan mitt bidrag visats.
Och innan pyjamasen är på har favoriterna åkt ut.
Är det Pernilla Wahlgren Sverige vill ha? Då skiter jag i det här och fortsätter att spotta ur mig Melodifestivalen, lägger ungen och ser en repris på Skavlan istället.
This time I stick to what Ive learned – Som Pain Of Salvation sjunger…
Jag lovar. Jag ska försöka sluta att spotta när jag säger ordet Melodifestivalen också,
men bara om dom här grabbarna får representera Sverige i år.
Hade Pappi den här rösten skulle han kanske inte behöva fria fler än två gånger heller.
- Ska vi inte bara ta å få det gjort, vi sticker iväg å skriver på skiten!
- Vi kan ju lika gärna gifta oss då slipper vi ju tramsa om det här med gemensam vårdnad!
- Jag är ju inte mer gla i dig bara för att vi gifter oss i kyrkan. Jag vill ju gifta mig, men bara av praktiska orsaker.
Tre gånger på samma dag! Jorå, det har varit romantik på hög nivå här det senaste dygnet.
Själv är jag förkyld och har lite problem med ett öra, jag hör så dåligt. Det mumlas och det surras, jag väntar tills han har något att visa mig. Kom igen grabben, bättre kan du!
Det här är viktiga grejer. Faderskapet skall fastställas med underskrift för barn som föds utom äktenskapet. Om barnen föds inom äktenskapet så vet man ju med säkerhet vem som är Pappan redan eftersom gifta kvinnor inte får lämna spisen.
Ogifta kvinnor däremot, såna som jag, kan man aldrig veta så noga med. Vi kan ju springa runt hursomhelst i högklackar, köpa sushi och föröka oss. Och det är absolut bäst att en man får skriva under på det här.
Varför i hela världen är det en man som ska skriva under?
Han är ju förmodligen den enda som garanterat inte vet sanningen. Varför inte låta mammans närmaste väninna skriva en kråka istället?
Nu tänker jag bara i stort å smått alltså. I vårt fall däremot har vi ju koll på grejerna.
Faktum är att jag misstänker om vi borde tacka Metallica för vårt lilla flickebarn. Snopna stod vi där i Globen med en storstark i handen när vi fick veta att konserten var inställd. Men inte alltförsent tog vi tag i situationen och fick oss både en å två drinkar på Stureplan, fint hotellrum och en masssssa tid.
Jag har äntligen fått en hel hög med vackra gravidbilder. Jag känner mig stolt över Maria som har fotat, visste inte att det var möjligt att få mig bra på bild. Och så känner jag mig stolt över mig själv, visste inte att det var möjligt att få mig på bild överhuvudtaget. Naken dessutom, som jag gruvade mig!
Skulle vilja visa er några av dom men jag är rädd att det blir som en sån där gammal ketchupflaska i glas. Först ingen bild på mammi, sen ingen bild på mammi och tillsist kommer allt. Vill ju inte att ni ska sätta semlan i halsen, så vi nöjer oss med dessa.
Och härmed sätter jag punkt för graviditeten den här gången, no more preggosaurussnack!
Tack för alla svar på mitt förra inlägg! Bilden av vem ni är börjar sakta att ta form. Har du inte haft tid eller har du varit lite för blyg för att svara så ta chansen idag!
Vem är du?
En tvåbarnsmammaledig grafisk formgivare, 30 snart plus, ogift med en norsk norrman.
Vem är du?
