Skip to content

Känner du igen BloggAnna?

Knaada presenterar stolt sin medelläsare!

Denna analys är högst vetenskaplig och baseras på uppgifter från er – mina kära läsare.
Bli inte rädd om du känner igen dig själv i det här, vi är många och vi är starka.

Och du Johnny! Jag vet att du är här och lurar ibland och det tycker jag är skitkul! Jag tror faktiskt att det är fler grabbar än du inom sidan på dagarna men dom har inte vågat ge sig till känna. Jag återkommer med en Karlanalys när det finns underlag för det, så misströsta inte!

Genomsnittsbloggare

Vuxen kvalitetstid med Pappi

SnabbaCashVi har varit på bio

Sådär som vuxna par som är kära i varandra gör, går på bio ni vet… Utan barn.

17.00 Kämpar för att hålla glada miner på hungrig bebis som i förebyggande syfte inte får äta förrän 18.30 igen.

17.20 Tar en raggardusch, vaggar bebis, på med nytröjan, vaggar bebis och lite mascara på ögat, vaggar bebis.

17.30 Väcker en sur Lilleman för att ta in honom, byta kläder och snart ut igen. Lilleman vaggar bebis, bebis blir sjösjuk.

18.00 Kör barn och en veckas packning för tre timmars visit hos mormor och morfar.

18.30 Tankar vänster och rapar. Tankar höger och rapar.

18.45 Glömde visst middagen, smäller i mig ett äpple och en mandelkubb i farten.

18.55 Stor popcorn. Två biobiljetter.

19.00 Turbomys, mys, mys, är filmen slut snart, skynda mysa!

21.05 Hemma igen. Lilleman har till sin förtjusning hittat en vattenläcka i tvrummet och lekt Byggare Bob med Morfar som har kastat ut alla möbler och börjat riva golvet. Himmelen för såna som kan sina Byggare Bobgrejer! Morfar är väldigt förtjust i sin assistent, men om han kanske kunde bankabanka någon annanstans. Däremellan har Bob också hunnit hitta den stora osten på köksbordet och tagit ett par härliga monstertuggor. Man blir hungrig av hårt kroppsarbete. I allt detta har förstås Fiselotte skrikit ett par rundor och hunden varit kissnödig. Inte helt säker, men det såg ut som att mormor hade gråtit en skvätt innan vi kom. Åtminstone kom det ett par tårar på Lilleman som låg i sängen och beklagade sig över att inte få bankabanka meja.

Det är mysigt med bio och lite vuxen kvalitétstid med Pappi.

Om filmen var bra? Det vet jag inte, jag hade hemlängtan!

Att drömma är gratis.

Ansokan

Ibland aningens patetiskt, men alltid gratis

Vi drömmer om ett kontor till Pappi där han kan finna lite arbetsro. Just nu är hans arbetsplats belägen i hallen på övervåningen ganska mitt i genomfarten för blöjbyten och barnbad. Vägg i vägg med centrifugen och en trappa upp från ytterdörr med svärmorsbesök, hundpip och Lilleman som gråter snorbubblor för att han inte får spada snö längre.

Idag har jag sänt en ansökan till Bygglov om det. Vi drömmer om att inreda uthuset till kontor med sovloft för långväga gäster.

Känner mig nästan patetisk att lägga tid på en ansökan till Mija och co, lilla jag liksom, med ett ruckelprojekt. Men man får drömma!

Att göra glasveranda, brädfodra huset, bygga staket och ny uteplats får jag nog fråga Timell om istället, eller kanske morfar…

Ombytta roller

DockammaVi lever i ett modernt hem

Som förälder ser jag stora möjligheter att forma framtiden. Vi lägger djup fokus på att vara politiskt korrekta och nytänkande när det gäller barnen.

Ombytta roller hör till vardagen.

Till vänster kan du se Lilleman amma sin negerdocka lilla bebis, medan Fiselotte fiser och rapar i soffan.

Tjo – Tjim – Glatt ska det vara

Jag tror jag spyr!

melodifestivalen-krona

Jag är mamma. Jag är hemma på lördagskvällar. Jag äter snacks och Lilleman dansar.

Men vi är inte målgruppen för Melodifestivalen.

Innan vällingen är kokt och popcornen poppade har redan mitt bidrag visats.
Och innan pyjamasen är på har favoriterna åkt ut.

Är det Pernilla Wahlgren Sverige vill ha? Då skiter jag i det här och fortsätter att spotta ur mig Melodifestivalen, lägger ungen och ser en repris på Skavlan istället.

This time I stick to what Ive learned – Som Pain Of Salvation sjunger…

Jag ska aldrig mer håna Melodifestivalen

Om dom här grabbarna tar hem förstaplatsen

Jag lovar. Jag ska försöka sluta att spotta när jag säger ordet Melodifestivalen också,
men bara om dom här grabbarna får representera Sverige i år.

Hade Pappi den här rösten skulle han kanske inte behöva fria fler än två gånger heller.

Pappi har friat

tror han…

Ringar- Ska vi inte bara ta å få det gjort, vi sticker iväg å skriver på skiten!
- Vi kan ju lika gärna gifta oss då slipper vi ju tramsa om det här med gemensam vårdnad!
- Jag är ju inte mer gla i dig bara för att vi gifter oss i kyrkan. Jag vill ju gifta mig, men bara av praktiska orsaker.

Tre gånger på samma dag! Jorå, det har varit romantik på hög nivå här det senaste dygnet.

Själv är jag förkyld och har lite problem med ett öra, jag hör så dåligt. Det mumlas och det surras, jag väntar tills han har något att visa mig. Kom igen grabben, bättre kan du!

Vi har ett utomäktenskapligt barn

Faderskap

Dags att möta socialtanten

Det här är viktiga grejer. Faderskapet skall fastställas med underskrift för barn som föds utom äktenskapet. Om barnen föds inom äktenskapet så vet man ju med säkerhet vem som är Pappan redan eftersom gifta kvinnor inte får lämna spisen.

Ogifta kvinnor däremot, såna som jag, kan man aldrig veta så noga med. Vi kan ju springa runt hursomhelst i högklackar, köpa sushi och föröka oss. Och det är absolut bäst att en man får skriva under på det här.

Varför i hela världen är det en man som ska skriva under?

Han är ju förmodligen den enda som garanterat inte vet sanningen. Varför inte låta mammans närmaste väninna skriva en kråka istället?

Nu tänker jag bara i stort å smått alltså. I vårt fall däremot har vi ju koll på grejerna.

Faktum är att jag misstänker om vi borde tacka Metallica för vårt lilla flickebarn. Snopna stod vi där i Globen med en storstark i handen när vi fick veta att konserten var inställd. Men inte alltförsent tog vi tag i situationen och fick oss både en å två drinkar på Stureplan, fint hotellrum och en masssssa tid.

Som en ketchupflaska

Först ingenting, sen ingenting och tillsist kommer allt

Jag har äntligen fått en hel hög med vackra gravidbilder. Jag känner mig stolt över Maria som har fotat, visste inte att det var möjligt att få mig bra på bild. Och så känner jag mig stolt över mig själv, visste inte att det var möjligt att få mig på bild överhuvudtaget. Naken dessutom, som jag gruvade mig!

Skulle vilja visa er några av dom men jag är rädd att det blir som en sån där gammal ketchupflaska i glas. Först ingen bild på mammi, sen ingen bild på mammi och tillsist kommer allt. Vill ju inte att ni ska sätta semlan i halsen, så vi nöjer oss med dessa.

Och härmed sätter jag punkt för graviditeten den här gången, no more preggosaurussnack!

Bilden börjar sakta att växa fram

Snart kan jag presentera min medelläsare för er

Tack för alla svar på mitt förra inlägg! Bilden av vem ni är börjar sakta att ta form. Har du inte haft tid eller har du varit lite för blyg för att svara så ta chansen idag!

Vem är du?

Vem är du?

Jag är:

En tvåbarnsmammaledig grafisk formgivare, 30 snart plus, ogift med en norsk norrman.

Vem är du?

Lycka är:

Att slippa gräva grottan själv

Att Mammi inte får plats och att fjantbebisen inte får vara med.
Lycka är att få ha Pappi för sig själv en stund.

Grotta

Busenkel tårta

BustartaFör busiga födelsedagar

En improviserad tårta för smågourméer. Den är söt, sur, salt, krämig och crunchy. Den har allt och är väldigt enkel att göra!

5 dl Vispgrädde
4 dl Färdig Chokladpudding
300 gr Frysta Hallon
10 st Oreo Dream Cookies
2 st Marängbottnar
1 st Sockerkaksbotten

Börja med sockerkakan i botten. Mosa hallon med gaffel och dela i två delar. Bred den ena delen över sockerkakan.

Vispa grädden och dela den i två lika delar. Blanda ner resterande hallon i en del av grädden. Bred hallongrädden över sockerkaksbottnen.

Lägg på en marängbotten. Bryt kakorna i småbitar och rör ned dom i choklad-puddingen. Bred puddingen över marängen.

Lägg på den sista marängbottnen. Bred över den sista delen grädde. Garnera efter önskemål.

Tårtan skall ätas direkt!

Zip my arse!

zip

Det är bara ljug!

Har du någonsin lyckats återförsluta en återförslutningsbar förpackning?

Det har aldrig jag. Salamin torkar, osten blir svettig och dom här fina småbuketterna med blomkål skulle rulla fritt i min frys.

Sen känner jag mig småkriminell när jag byter ut den påkostade finfina återförslutningsbara zipförpackningen, som JAG har betalt för. Zip my arse!

Veckans Knaadautmaning är avgjord

Grattis MIA!

Pappi har ovetandes valt en siffra mellan ett och tio och nummer åtta blev vinnaren.
Det är alltså Mia som är den nye ägaren av två finfina pannlappar, Grattis Mia!

Jag vill tacka för alla fina bidrag och kan härmed stolt presentera en komplett Bäverstory:

Bever3Bäverbesök i Knaadaland

(Baserad på en sann historia)

Det var en kall kall dag i Knaadaland. En bäver som frös och Knaada gav en hjälpande hand.
En okänd bäver som grät och tyckte synd om sig. Knaada tänkte, han kan ju bo hos mig.
Det var snällt men inte så smart, det märkte Knaada snart.
Bävern tog sig friheter skall ni veta. Och bävrar dom är både hungriga och feta.
Utan hyfs och vett, han var den mest glupska bäver hon någonsin sett.
Han smaskade, slafsade och knaprade. Den jäveln åt upp modemet och rapade,
kliade sig sen på den raggiga magen och lyfte på sitt feta bäver-a…le och sa:
- Fy f..n va´re luktar bäver här!

Helvete, din jävla beaver, ingen mera mat jag giver.
Jag ska nått av dig sy, kanske till lillen en mössa helt ny?
Bävern kröp ihop liknade en råtta, gick ut på gården och började skotta.
Knaada i fönstret förvånat ser på – kanske jag inte tar ihjäl han ändå.
På kvällen Knaada fram filen tar, filar ner hans tänder och låter han stanna kvar.

Ack det var ett dumt beslut, snart var alla kaksmulor slut.
Men vad gör väl de´ vi har ju vatten till te.
Barnen de små mat från mamman de få…
Bävern tittar lystet upp – jag tror minsann han gal som en tupp.
Knaada ont i huvudet får, fäller en och annan tår.
Bäverns liv är skört som lin, kanske ändå blir en mössa fin…

Knaada tenker forbannade bäver, glöm min tutte, ellers vet ingen hvordan dette vill slutte,
du blir bever-ragu i en fart, det er helt klart.
Pass deg din stink-bombe, ellers kommer jeg og tar deg, nå tenker jeg du fick så du teg!

Jag ska bygga en bäverhydda, för att mina tillgångar skydda.
Där kan den bo, äta och skita. Så jag slipper städa och slita.
Eller ska jag bävern ansa, tänker Knaada och börjar dansa.

Men Knaadas dåliga samvete över tar, när bävern sen går där med rumpan bar
och dessutom inga tänder har.
Bävern sitter i ett hörn och gråter, hur skall hon få hans leende åter?

Hmm. Mina grytlappar tänkte Knaada. De kanske kan värma en frusen bäver?
- Tack vad fint. Själv som bara värmt mig med gammal näver, snyftade bävern och utbrast:
- Nu är jag too hot to handle Knaada!
Och så slank han iväg tillbaka till sin lilla bäverlada.

Av grytlapparna ska jag virka en kalsong som står emot vatten å värmer rumpan om natten.
Jag ska på bäverdiscotek och skaka min finklädda rumpa, spana in nån och bjuda på skumpa.
Jag ska ta hem na å göka, bäverfamiljen påöka.
Sjutton ungar som värmer i hyddan, kanske flera, jag ska aldrig frysa mera.

Så blev han en stolt bäverfar och dom levde lyckliga i alla sina dar.