Giv mig styrka
1) Det här är alltså badrummet som fanns när vi köpte huset. Jag har svårt att se hur de här skulle funka utan att vi har ihjäl varandra, inget familjebad precis.
2) Vi valde detta sovrum till vårt nya badrum och det var bara att börja riva, allt. Utsikten härifrån är fantastisk, så får vi ta en funderare på hur vi ska göra med insikten också.
3) Här är eländet något naket, nu ska spån bort, åsar stärkas, el – vatten – avlopp dras. Golv ska isolerar och läggas. På med gips, golvvärme, gjutning å våtspärrar och ni vet vem och hans moster.
4) Äntligen lite resultat, kakel på plats, whats next?
Ja, det är just det. Vi är inte helt säkra på att badkaret vi har valt är rätt. Vet inte vilken duschvägg vi ska ha. Hantverkarna har semester och arbetsledaren är gravid, orkes- och viljelös.
Giv mig styrka!
En daglig rutin
Usccht, det är ost det. Usccht, är också ett av Lillemans första ord. Usccht med smör på gillar han bäst.
Mammi med smör på gillar han också. Har denne lille man, ett par äpplen hög, en ondskefull plan eller vill han bara väl med sina smörfingrar?
Rutinen är alltså att äta sig mätt, slänga resterna på golvet och när Mammi plockar upp så skyndar man att klappa henne i håret.
Jag hatar smörfingrar, speciellt dom med ost på!
En liten fråga
Ska man låta osten på golvet bli gammal och dammsuga upp den med ett klingkling i röret? Eller ska man ta den direkt, när den fortfarande klibbar mot golvet likt en orullad snorbuse och blir större ju mer man torkar, allt medan den lille smörkillen uppmuntrande klappar dig i huvet?
Snart dags för ultraljud
Är det en eller två som alla tjatar om? Att magen är större den här gången beror enligt mig på dåliga magmuskler sedan Lilleman hade sitt läger där inne.
Fiselotte ska nu väga ca 170 g och vara 15 cm lång. Hon kan också öppna/sluta sina händer och rynka på pannan.
Lilleman sitter här bredvid med haklapp för att undvika lunginflammation av allt dregel. Han har precis kastat sin tallrik med mat på golvet. Håller på att tjata hål i huvet på mig med sitt Va ä dä, va ä dä, vadä, mamma, va ä dä…
Och jag tänker, Lilleman, du blir världens bästa storebror ska du se.
Inga fler sjukrapporter…
jag lovar. Istället kommer två till Före & Efter bilder, den här gången av köket.
Mitt fantastiska Walk In skafferi har fått fler hyllor och ska städas innan jag slår upp dörren för en titt. Men så här ser det ut i den kroken nu i alla fall…
Det här är gjort:
- Väggen har fått panel
- Korkmattan är borttagen, golvet slipat och målat
- Inredningen är från IKEA
- Dörren har fått fram sin originalspeglar och nytt handtag
- Nya svarta lysknappar och uttag
- Svart mosaik, oljad ekskiva och en begagnad diskbänksplåt
- Hoarna är flyttade en bit till höger och sitter nu rätt under ett fönster
Lilleman är sjuk
Det är kanske en blandning av slitsamt å lite fint att vara sjuk när man är liten. På plussidan ligger bl a kakor, glass och film. På minus ligger snor, dregel och tårar.
Mammi är också sjuk
Det är kanske en blandning för Mammi att vara sjuk också. På plussidan ligger; ingen matlagning, mysbyxor med precis så mycket häng man önskar och film. På minus ligger kurr i magen, matrester som hänger sig fast i byxbenet och att filmen den har Lilleman redan valt.
Men sjukast är nog Pappi
Han ligger i sängen och har faktiskt bara minussidor. Jag hör ett grymtande och stönande från övervåningen. Det är väl Pappi som likt en skadeskjuten valross ska vända sig i sängen och det ska världen veta. Pappi behöver alltid längre snorpapper än oss andra, mer häng på byxorna och stort medlidande.
Min karl, min Heman, våran omtänksamma lilla Pappi har förvandlats till en självömkande kärring med krämpor från helvetet. Han drömmer, surrar och febrar på där uppe. Och ja, jag tycker lite synd om honom också. Men jag anstränger mig så att det inte blir större dos medlidande än jag själv får.
Vi har haft huset snart ett år, renoverat i flera månader och är fortfarande inte klara, just nu står allt på paus.
Jag är så less att jag skiter i om jag får stickor i fötterna, jag har ingen lust att lägga golv.
Badrummet kan vänta, jag gillar ändå inte att duscha! Och kylskåpet mår väl för tusan inte dåligt av att luta lite.
Eller ja, kanske överdriver jag… Efter en semesterdag sitter jag här och tittar på lite foton från renoveringen.
Trappan är bara ett projekt i mängden, men samtidigt det första man ser när man kliver in i hallen.
Vad tycks?
Han vet inte riktigt hur man för sig i stan…
Han äter medhavd matsäck på restaurang och betalar helst inte för ett glas vatten.
Hans bondbränna har formen av en t-shirt och han visar gärna musklerna för okänt folk.
Med sig har han brumbrummen, en röd traktor, och den parkerar han där det passar honom.
Han har morgongröten i håret och lägger ogenerat av en ljudlig rap i en tyst folkskara.
Han har också strumpor i sandalerna och jeans av okänt märke.
Bäst mår han på grönområden där man kan ströva fritt och kanske språka lite med grannen.
Lilleman är en sann lantis och det trivs han bra med.
Tillbaka till det här med min lista, den som var lite längre än Pappis. Den som hade en punkt tre som löd, Fixa barnvagnen.
Det var ju nåt vajsing med hjulet. Att muta morfar till det jobbet var inte speciellt svårt eftersom han själv, 55 år, precis köpt sin första GPS och är ganska beroende av en datanird/Pappi.
Bocka av punkt tre, hjulet funkar perfekt. Funkade perfekt, i två dagar. Kvällen före resan lossnade hjulet helt och vips så hade vår fyrhjuling blivit en trehjuling. Med resultatet, semester med barn utan barnvagn. Kanske inte så mycket semester…
Ganska typiskt oss, men men… Vi packade bilen och lämnade ett hål för en eventuell ny familjemedlem och det blev faktiskt tillökning. Nu har vi två trehjulingar, den nye kamraten heter Avanti moving light. Snart ska den provköras, hoppas den är lika bra som den ser ut!
Jag återkommer gärna med en recension om någon är intresserad?
Jag tror inte att det är bara jag som blir totalförvirrad som gravid…
Här kommer mina bästa tips för gravida hönshjärnor:
Jo förresten, det är v 16.
Det är Pappis kom-ihåg-lista
Min är något längre… Imorrn sticker vi, packat å klart, nej.
Men på nåt underligt vis brukar vi ändå få med oss både hund och unge när vi drar. Resten ordnar sig alltid.
Vad ska jag släpa hem?
Magneterna du ser är mynt som jag sparat från resor. Jag är inte typen som släpar hem askfat med Eiffeltornet eller palmstränder på, men nåt vill man ju ha kvar som minne.
Har gjort det till en grej att ta hem en plåtburk från varje land/resa. Känns som att dom alltid kommer att finnas kvar och bara bli finare med tiden. Annat småtjafs som jag har svårt att göra mig av med får bli magneter med hjälp av en limpistol. Inte för att jag är typen som gillar magneter på kylskåpet heller, men dom här gör mig faktiskt lite gladare.
Nog för att det bara är Oslo den här gången, kanske inte så exotiskt, men lillebror har ju stil. Vad ska jag släpa hem den här gången?
…jag börjar bli mer och mer lik min mamma.
Kommer på mig själv med att stå här, före 10, och koka en disktrasa. Visst den luktar som en blandingen av mjölken hos en student och fisen i ett tonårsrum, men vad är grejen? Först och främst så kan jag inte minnas när jag gick över från hushållspapper till disktrasor. Jag tror att det var betydligt senare än jag bytte ut snabbmakaroner mot fullkorn.
Det står inte i någon gravidbok jag har att det är så här det blir!
Till mitt försvar har jag inte fler trasor på lager, till min förvåning brukar jag faktiskt ha ett lager. Min mamma däremot hon har mer än ett lager och hon tvättar sina i tvättmaskin. Väldigt praktiskt när man kan ta en ny varje gång Lilleman ska saneras efter en måltid. Där! Det är precis det jag talar om, praktiskt. När skedde det? Jag måste erkänna att jag har lite dålig koll på alla prylar vi fick med i giftbagen från BB. Men hade jag sett ett stycke praktiskt så hade jag kommit ihåg det. Och för den delen, hade jag sett ett stycke praktiskt så hade jag kaske tagit två. För hjälp vad jobbigt det är att vara opraktisk när man har småbarn. Mitt liv består nu av långkalsonger, storpack, dörrmattor, gladpack och kombi. Och tänker jag efter så trivs jag ganska bra med det.
Men när jag diskar plastpåsar för att hänga på tork, har köpt sockeplast för vuxna och rullar håret i öl, då vill jag dö.
Vad gör dig mest lik din mamma?
Loppis, ja. Fynd, 100kr, inte helt säker. Men Interiör å design, här får den ligga.
En mycket efterlängtad svart detalj i min hall, en absolut obruklig telefon och jag älskar den. Med all säkerhet kommer den aldrig att ringa och störa mig mitt i maten. Den har heller inga obesvarade sms som pockar på mitt dåliga samvete. Den behöver inte laddas eller uppdateras. Inga pinkoder och inte en sekund ska jag bruka på att springa och leta efter den. Är inte det här en perfekt telefon så säg!
Äntligen lite finväder och vad passar väl bättre än en biltur ut bland gårdar och loppisar. Den första åkte vi förstås förbi, körde för fort. Amatörer, man kan ju inte på allvar köra för fort när man ska på loppis!
Minimala, otydliga och handmålade skyltar som alltid dyker upp i sista sekund är menade för turister med gott om tid och kikare. Shame on you if you fool me once, shame on me if you… Den andra den tog vi.
Ut med vagn och unge, här ska shoppas. Jag gillar sådana här ställen, det ska inte kännas som att man är i deras vardagsrum och letar skrot. Den här Loppisgubben han hade ordning på sina grejer och en liten kassa också.
Lilleman satt så snällt i vagnen och väntade medan Mammi ivrigt pillade på den svarta backelittelefonen från England. Det är ju precis en sån jag vill ha. Loppisgubben och Lilleman hinner bli goda vänner och det första fyndet blir en orange, luddig och ful liten spargris i plast till Lilleman från Loppisgubben. Gratis förstås. Jag slapp skämmas eftersom påsen den låg prasslade och Lilleman såg väldigt tacksam och förtjust ut.
Glad i hågen av en ny absolut onödvändig svart gammal telefon fortsätter vi mot nästa loppis.
Ingen vagn den här gången, trappa och grejer, jag får bära Lilleman. På väg uppför trappan får jag syn på en alldeles ensam liten orange elefant utan prislapp och snöre. Å titta, sa jag. Iiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhh, sa Lilleman. Han slängde sina klibbiga små knubbishänder runt den. Jag förstod att härifrån kommer vi inte utan och hoppades att den inte skulle vara alltför antik och dyr. Den kostar gratis sa loppistanten.
Jag vet inte vem som är mest förtjust i den, jag eller Lilleman.
Men det är alltså så det funkar, gullig får gratis.
…ska Mammi informera honom om det faktum att glassbilens glada truddelutt tyvärr betyder att all glass är slut.
Ellie Pellie
Lilleman har en favoritkusin som heter Ellie. Ellie pellie är tre, när hon blir stor vill hon ha skägg och långa tuttar. När hon får fyra ben ska hon springa så fort så fort. Får hon inte plats i bilstolen då så är hon helt okej med att sitta bak i buren så som den lille svarta gör. Kanske finns det också en liten möjlighet att hon kan dricka pys precis när hon vill och snusa precis som alla ölgubbar gör. När Lilleman blir stor vill han bli precis som Ellie, det blir nog ett härligt gäng.
