Jag känner mig ensam när du är gravid säger Pappi med hundögon och axlar tyngda av hopplöshet. Jag får lite lust att skratta men låter bli eftersom det är så farligt nära gråta. Pappi är ensam. Det är inte för att jag är borta ofta, jag är borta jämt, totalt blåst i skallen. Jag borde egentligen bara bli av med körkortet och få mig en förmyndare.

Det mest påfrestande för mig är att jag vet om det. Kunde varit lättare om jag var tillräckligt dum för att inte veta hur dum jag var. Det mest påfrestande för Pappi är att han är dum nog att fortfarande försöka föra ett normalt samtal med mig.

Men Pappi, det är bara 25 veckor kvar, håll ut jag kommer tillbaka!