Ensam i björnskogen

Jag trotsade min svaga kropp och tog mig en fin skogstur tillsammans med den lille svarte idag. Här i hälsingeskogarna är närheten till björn och varg ett faktum. Frågan är, är jag ett attraktivt byte?

Det är väl det svaga och långsammaste bytet dom är mest sugna på? Kombinationen gravid och sjuk snorbobba har gett mig en kondis och snabbhet som går att likna med en KOLs-sjuk myrslok. Kanske ligger jag i farosonen?

Javisst, jag vet det. Det är när man har vapen eller en annoying hund med sig det kan bli farligt. Jag bär inte vapen på våra spatserturer men jag har en grymt annoying liten svart hund. Jag lovar, han kan reta gallfeber på vem som helst om han sätter den sidan till.

Jag är alltså i farosonen, jag är i hälsingeskogen, det är dags att bestämma sig. Ska jag springa eller ska jag spela död? Backa kan vi utesluta direkt, det har jag inte nerver till och med mitt lokalsinne så hittar jag aldrig till bilen baklänges.

Vad skulle du ha gjort?