Kanske du undrar varför jag inte har slitit upp det än… Det är för att jag är en mogen kvinna med mycket god självbehärskning som idag samlar jag vuxenpoäng. Ett par poäng får man väl för ett oöppnat paket eller? Tänkte det kan vara bra att ha en buffert inför helgen…
Solen skiner men det ser kallt ut, vi ska gå ut Lilleman och jag. Ska bara gruva mig en stund först. Innan jag gruvar mig ska jag gruva mig för att gruva mig. Det är ju inget som är mer gruvsamt än att gruva sig menar jag.
Om jag bara tar ett stort kliv ut och känner vad det är för väder, stänger dörren bakom min rygg och inte tänker mer på det så slipper jag ju gruva mig. Då spar jag också tid på att slippa gruva mig för att gruva mig och hinner kanske ut medan solen skiner.
Lilleman är liksom inte typen som gruvar sig. Kom pysen, vi går ut!
Dom säger att barnbarnen är livets efterrätt.
Då är nog sina egna barn livets brunch, frunch, lunch och middag med snacks och förrätt.
Nu sover Lilleman, jag måste passa på att slänga i mig lite mellanmål.
Pensionärerna städar husvagnen. Jag tänker, vad skönt för dom, nu ska dom åka på semester.
Grillkolen packas en sen kväll, vad mysigt för dom, nu ska dom nog till nån camping och grilla med sina pensionärspolare. Kanske packar dom en grogg också?
Nej, pensionärer kan inte dricka grogg, dom har jour. Det gäller att alltid vara redo.
Pensionärer har inte tid att åka på husvagnssemester. Varje dag, samma sak, vagnen packas men rullar aldrig en meter.
Mattorna tvättas, jag förstår inte logiken i den här proceduren. Den enda gången de har möjlighet att lorta ner mattorna är när de går in i husvagnen för att hämta dom. Man måste alltid vara redo.
En vacker dag kommer döden och knackar på och då gäller det att vara hemma.
Jag önskar ju bara att dom kunde få lite semester först.
Förgyll din dag med Ägg å Bäcon, funkar alltid. Buset att äta frukost för andra gången på en dag gör mig glad och varm i själen. Bara starkölen som fattas, men det var på den gamla tiden det. Innan jag blev praktisk.
Det får gärna regna om det villTänk så opraktiskt det är att vara opraktisk. Tänk vad tråkigt det låter att vara praktisk. Tänk vad härligt det måste vara att faktiskt vara praktisk påriktigt.
Nej, det sker inte automatiskt när man får barn. Jag är en nybörjarmamma och nybörjarpraktisk. Jag kör fortfarande med regnjacka och vita joggingskor, men jag lär.
Min egen lite mer rutinerade mamma tvingade mig att köpa den här fina mössan till Lilleman. Den omogna delen av mig, kände stark ovilja och muttrade hela vägen till kassan. Den mogna delen av mig betalade och bestämde sig för att hålla tyst.
Idag har jag och Lilleman haft en finfin förmiddag ute. Lilleman torr som snus och lycklig som få. Jag, ihopkurad på lekstugetrappan med takdroppet i nacken och småsvampig om fötterna. Lilleman ska vi inte gå in snart?
För Lilleman får det gärna regna om det vill. För han har en mormor som är praktisk och en nybörjarmamma som lär.
Förlåt Pappi, men du kan få skrapa “gånger vinsten” om du vill. Jag skulle ju bara skrapa lite på lotten Pappi köpte och vips så var jag en party pooper. Plötsligt händer det, 25 spänn i kassan, ching ching!
Jag har ju tur idag, nu ska jag noggrant överväga hur detta ska användas på bästa sätt. Turen alltså, dom 25 kronorna får vi väl lägga på en ny lott till Pappi för familjefridens skull.
Kommer du ihåg frustrationen när du var liten, kanske inte helt oskyldig och någon skvallrade?
“DEN SOM SKVALLRAR HAN LJUGER, PÅ TUTTARNA SUGER” vrålar du så att spottpärlorna yr runt ditt ansikte rosa av skam. Hur du gnider ditt pekfinger i kors över det andra… “SKVALLERBYTTA BING BONG…”
Ingen tycker om en skvallerbytta brukade min mamma säga och ignorera gnäll och krokodiltårar. Jag kan på ett sätt förstå henne. Det finns en viss risk i att lyssna och i att ta ställning. Speciellt när man har fem barn med fem komplett skilda meningar om vems felet var.
Ikväll gjorde Lilleman ett fynd på en av sina dagliga turer under soffan, en mycket gammal ostkrok.
- Oscht, säger Lilleman och visar stolt upp sitt fynd för Pappi.
- Nej det är inget för dig vettu, säger Pappi och tar den. Han ser sig omkring och lat som han är beslutar han att fickan är det bästa gömstället.
- MAMMA, det är ett hjärtskärande rop på hjälp från en desperat Lilleman. Han är 1 1/2, och han är en skvallerbytta.
Det är inte sant att ingen gillar skvallerbyttor, jag gör det. Jag är så grymt glad i min lilla skvallerbytta att jag bestämmer mig för att ignorera honom och låta livet svida för ett tag. Jag vill ju inte att han ska veta att jag gillar just små, blonda, blåögda, knubbiga och smörluktande skvallerbyttor.
Krokodiltårar torkar och gamla ostbkrokar glöms bort, livet ser ljust ut igen. Mycket ljust! Den samma lilla ostkroken har ramlat ur fickan när Pappi reste sig. Lilleman är inte sen att hitta den, han har gjort ett fynd, igen!
- Oscht, säger Lilleman stolt. Dom klarblå ögonen tindrar av lycka.
- Oscht, säger jag och nickar. Den ostbågen kan jag lova höll länge, han sög och han smackade. Han nynnar en liten truddelutt och svävar iväg i sina bruna mockasiner. Min fantastiska lilla skvallerbytta.
Men lova att inte säga något till Pappi!
Pappi har kasserat sin och lagt beslag på min. Är det ett jämställt förhållande där kvinnan förväntas arbeta utan mus?
Okej, det är kanske inte ett olösligt problem. Frågan är, blir det en med eller utan sladd? Inga extrafunktioner tack. Som Mammi brukar säga: Fler möjligheter leder till fler omöjligheter. Eller så brukar jag inte alls säga, men det hade varit ett fint talessätt tycker jag. Jag hatar saker som ska strula, så det blir med sladd, två knappar och en scroll den här gången.
Ergonomisk måste den också vara, jag lider av lätt musfinger under mina arbetsperioder.
Bilden är lånad från inet.se
1-4p ) Din helg är inte värd att kallas helg, skaffa dig ett liv.
4-8p ) Okej, din helg får godkänt. Behöver inte censureras ens för din mamma, boring!
8-16p ) Nu börjar vi snacka kvalitétstid, men du, du vet väl att det är måndag idag? Sätt igång å jobba din latgris!
12 p till mig, jag var lite bitter i början av helgen men ser ut att ha lyckats ganska bra ändå. Kan hända att min icke existerande mobilladdare hjälpte mig en bit på vägen…
…
Fiselotte – lite tyngre än en superstar med ost utan lök, och jag kan fortfarande njuta synen av mina tår, inte illa.
Min energi börjar ligga på en acceptabel nivå igen och det känns faktiskt som att jag kan leva 22 veckor till. Med resår i byxorna och vitaminer i kroppen har vi det ganska fint Fiselotte och jag.
…har drabbat familjen hårtDet räcker med ljudet av sladden som dras ut ur dammsugaren och vips, Lilleman är långt långt borta. Ser man inte så blir man väl heller inte sedd? Och blir man inte sedd så försvinner väl allt det otäcka? Lilleman gömmer sig i ett hörn och väntar ut odjuret.
Pappis skräck för dammsugaren vet jag inte riktigt vad den grundar sig i. Men han skulle nog behöva en instruktionsbok för att kunna starta den. Jag är säker på att bara tanken på dammsugning ger honom eksem på knogarna.
Och så var det jag då, Mammi. Mammis skräck är mer att någon ska snubbla över den och bryta nacken . Fastna i sladden och slå ur tänderna mot diskbänken. För den står här i köket och väntar på mig. Väntar och väntar…
Ingen regel utan undantag. Finns det en regel? Det här med särskrivningar är ett känsligt ämne. Jag tror det är det eftersom alla skrivande svenskar är skyldiga till brottet. Skriver man iallafall i alla fall eller bara ibland?
Ibland fastnar jag och mitt blogginlägg i särskrivningsträsket. Jag trampar och kommer ingen vart. Hur ska det vara egentligen? Är man en idiot för att man sär skriver?
Hur håller du dig flytande?
Som grafisk formgivare tar jag mig ibland den konstnärliga friheten att särskriva, skjut mig! Men, jag måste erkänna att jag får lite handsvett när jag ser Läkerols nya design. Dom har stake, bitteljuvt för ögat.
Några exempel från skrivihop.nu
SKUM TOMTE – tar klapparna själv.
RÖK FRITT – bolma på bara!
SLÄNG GUNGAN – den är nog trasig.
KASSA SKÅP – inget att förvara något värdefullt i.
Ja, det kan ju ställa till det ordentligt. Är vi eniga om att sluta med det här tramset nu?
Alla blå bär är blå bär – även blåbär – men det är bara blåbär som är blåbär. skrivihop.nu
Visst är det mumma när filmen får dig utanför vardagen. På med film, av med omgivningen. Jag har tidigare klagat på film för idioter. Film där dom underskattar sin publik. Här underskattas ingen, häng med eller så skit i det. Strunt i popcorn och kläm ner dig under filten.
Den kryper sakta under skinnet och stannar tyst kvar. Allt jag hör är bippet från kommunikationsradion… Jag rekommenderar starkt DVD-boxen med Generation Kill för en gråtrist söndag. En sjudelad miniserie att njuta, utan barn.
Jag såg hur en tår började blänka i ögat på Diditta när det var dags för oss att säga baj baj på riktigt. Stackars Lilleman, hans stora idol, trogne vän och bästa moster Diditta flyttar långt så långt bort imorgon.
Han ser allvarlig ut, men det är nog bara för att han har ätit lite för mycket chokladpudding. Lilleman förstår inte. Och det värsta är att jag kan inte förklara för honom heller. Han kommer att fortsätta ropa efter Diditta precis som alla andra dagar så fort han hör någon vid dörren.
Hon säger att hon inte kommer tillbaka före jul, men jag undrar det jag…
Hur länge är det möjligt att klara sig utan den här killen i rosa pingvintröja med chokladpudding i ärmarna? Hur länge kan hon klara sig utan sin blöjbärande, smörluktande, klåfingriga systerson? Blöta nattinattimussar och tjat om missebao? Vi får se!
Diditta fick iallafall en blöt nattinattimuss ikväll och vi vinkade baj baj. Vi kommer att sakna dig mycket Britta! Lycka till!
