Det är det här jag har gruvat mig för

I sex månader har vi bott utan badrum. I tre månader har vi bott med färdigkaklat badrum utan att lyfta ett finger för att få det klart. Vi har många goda ursäkter, men egentligen är vi nog bara skitskraja. Det ska borras i det nya kaklet. Det ska monteras dusch och då får vi veta om den svindyra golvbrunnen är värdelös. Lutar golvet riktigt? Stämmer mina ritningar och mått eller kommer vi inte ens få plats att torka röven när toan är på plats?

Idag kom duschväggen och nu finns det inga ursäkter längre. Den ska monteras, och det ska ske snart. Imorrn bär vi upp toalettstolen å provsitter, provtorkar och utvärderar.

Sen kommer det jag gruvar mig mest för. Att ringa hantverkarna. Nu ska vi ha hit ett gäng skitiga gubbar som kommer och går som dom vill igen. Pappi brukar alltid sucka över bönderna när vi ska upp tidigt. Jag har inga jävla kor som ska mjölkas säger han och hävdar sin rätt till sovmorgon. Med en hantverkare som kanske kommer klockan sju, så är jag beredd att hålla med honom. Sju, är en bedrövlig tid på dagen för alla inblandade parter.

Men, vi kan inte lukta lortfamilj hela vintern. Mina ben ska få en rakning medan jag fortfarande kan se dom. Och en nyfödd i huset utan tvättmaskin, badkar eller skötbord är otänkbart. Nu börjar allvaret.