Sunday, September 20, 2009
Bortrest!
Jag vill inte göra fler förvirrade över mitt födelsedagstjatande, det är imorrn. Men jag undanber vänligt men bestämt all typ av uppvaktning, sånt gör mig bara generad. Inga pinsamma grattis och kramar tack, kladda på någon annan istället. För att få lite fred och ro har jag beställt en bussresa till Torsby. Där planerar jag att tillbringa dagen på korvkiosken och sen drar jag hem när stormen har lagt sig.
På mig ska jag ha en husvagnsgardintygs-skjorta och foppatofflor så att jag matchar min ålder när jag kommer hem igen.
Sist vill jag bara säga att jag har ingen som helst kris på gång och känner mig väldigt bekväm med mitt val att inte fira 30-årsdagen.
Sunday, September 20, 2009
Strunt samma, jag älskar den!
Jag såg den första gången i somras, tänkte att den skulle passa perfekt på snedväggen på kontoret. Så blev jag snål och gick hem utan, idiot som jag är.
Men allt ordnar sig när man har syskonen som fixar och donar, klockan är alltså den andre presenten jag fick. Tack ska ni ha allihopa, det var perfekta presenter!
Se vilket härligt gäng med syskon, respektive och småkusiner jag har. Bild från gratulationskortet…
Sunday, September 20, 2009
Total: 70 kronor
Nu vet jag vad jag ska göra med penningarna också. En gammal god Dymo märkapparat med svart remsa ska det bli.
En Dymo skulle absolut göra mig till en lite lyckligare människa. Den skulle vara bara till mig själv. Och jag skulle ha den kvar resten av mitt liv som ett gott minne från min 30-årsdag. Och sist men inte minst, jag är i vanliga fall inte ens i närheten att unna mig en Dymo.
Sunday, September 20, 2009
När Lilleman smider planer
Ja, Bestemor skrattar. Hon vet inte att hon ska campa inatt. Lilleman vet.
Saturday, September 19, 2009
För alla berörda parter
I onsdags tappade jag bort min plånbok. Med tanke på att jag redan slarvat bort bilnycklarna på biltaket bakom railsen på tisdagen. Och lagt min mobil ute på en sten på gården samma vecka så tyckte Pappi att jag kunde avvakta ett tag med att spärra kortet. Det har varit en sån vecka nu, slitsam för alla berörda parter. Andra gravida beklagar sig över halsbränna, förstoppningar och ryggsmärtor. Min åkomma heter totalförvirring.
Jag har letat tre gånger i bilen. Jag har ringt surtanterna på Konsum. Jag ringde Statoil också ifall att jag hade varit där, man vet ju aldrig. Jag har beskyllt Lilleman och till och med funderat på om grannen såg stöldbenägen ut när han var här. Innerst inne så vet jag att det är bara jag, mig, att skylla. Så jag letar lite till i kylskåpet, gräsmattan och Pappis fickor.
Idag fick jag en snilleblixt, min gravida hönshjärna klarnade för ett kort ögonblick och jag tog på mig mina skor. Gick ned till soptunnan, grävde mig genom lördagsslaffs, fredagsfest och torsdagsblöjor. Onsdag, en papperspåse i en plastpåse, där låg den. Det var det jag visste, hela tiden. Slutet gott allting gott.
Det är kanske inte så konstigt att Pappi känner sig ensam när jag är gravid. Min värld är liksom annorlunda än hans.
Saturday, September 19, 2009
Nu fattas bara klippkort på Apoteket
Ibland undrar jag om mina syskon är tankeläsare. Jag har dreglat över dom här burkarna tidigare när jag såg dom på en inredningsblogg. Visste min syskonskara att dom skulle passa perfekt i mitt skafferi? Eller är det så att jag har fått dom av praktiska orsaker? Hör det till vanligheterna att få sjukvård och sjukvårdsprylar i present när man fyller vuxen?
Saturday, September 19, 2009
Av tre vitt skilda orsaker
- Bestemor kommer på besök. Det är alltså Lillemans farmor och han har så många nya trix att visa. Ingen risk att någon är utvilad när man lämnar det här huset.
- Smörgåstårta till mig. Frukost, lunch och middag. Pappi blir äcklad av bara tanken på tårta med korv på. Ni skulle förresten ha sett minen på norrmannen första gången han såg en med köttbullar! Den historien kräver ett eget inlägg. Återkommer om det.
- Lilla söta favoritkusin Ellie-Pellie fyller tre. Grattis lilla vännen, vi har paket till dig nästa gång du kommer och hälsar på.
Ellie-Pellie är lika lätt att fota som den lille svarte. Ni kan kanske gissa vem som är vem?
Friday, September 18, 2009
Med oliver och soltorkade tomater
Klapp, klapp på axeln. Idag är jag huslig så det är inte klokt alltså. Först gräddstuvad potatis och isterband, och nu, nu har jag slängt ihop en smörgåstårta. Vad är det som sker?
Ikväll kommer bl a lillasyster-mellan på besök och vi fortsätter att tjuvfira. Med en alkoholfri pilsner i handen och tända ljus känner jag att fredagsfeelingen har smugit sig på. Jag känner mig så festlig att jag ska dela med mig av mitt hemliga recept:
15 st Gröna oliver och 8 skivor Soltorkade tomater mixas med 1 dl Turkisk Yoghurt till en len kräm. Blanda i 3 dl Turkisk Yoghurt och 300 g Philadelphia. Hacka 150 g Salami och rör ned i krämen. Det var röran. Den räcker till 5 lager polarkakor. Ovanpå breds 3 dl vispad grädde bruten med 2 msk Turkisk Yoghurt. Garnera kan du göra hur tusan du vill.
Friday, September 18, 2009
Den är en ovälkommen hyresgäst
Den är arrogant och garanterat medveten om att jag städat bort mina flugsmällor för i år.
Den är sällskapssjuk, påträngande och saknar helt sociala antenner.
Den är oönskad men låtsas att inte veta om det.
Vet den kanske att den är inne på sina sista timmar? Eller funderar den bara på var den ska lägga sina ägg och kläcka sina små bebisar för att irritera skiten ur mig nästa sommar?
Okej, vi gör det så här. Jag märker den med spritpenna och återkommer den hit nästa år så är det absolut det sista den gör.
Då har du satt din sista potatis och skitit i det blå skåpet, förstår du det!?
Friday, September 18, 2009
Total: 60 kronor
Högvinsten låter vänta på sig. Tillsvidare funderar jag lite på vad man kan köpa för 60 kronor. Hur spenderar man bäst 60 kronor på sig själv?
Jag har några enkla krav. Det ska göra mig till en lite lyckligare människa. Det ska vara bara till mig själv. Det ska vara något som jag har kvar som ett gott minne från min 30-årsdag. Och det ska vara något som jag i vanliga fall är allt för snål för att unna mig själv.
Det skulle exempelvis kunna vara en alltför dyr chokladpralin, lägg märke till att jag pratar singularis. Men jag tänker mer att jag är sugen på en mojäng, inget ätbart. Har du några förslag, hur spenderar man bäst 60 kronor på sig själv?
Thursday, September 17, 2009
Det är det här jag har gruvat mig för
I sex månader har vi bott utan badrum. I tre månader har vi bott med färdigkaklat badrum utan att lyfta ett finger för att få det klart. Vi har många goda ursäkter, men egentligen är vi nog bara skitskraja. Det ska borras i det nya kaklet. Det ska monteras dusch och då får vi veta om den svindyra golvbrunnen är värdelös. Lutar golvet riktigt? Stämmer mina ritningar och mått eller kommer vi inte ens få plats att torka röven när toan är på plats?
Idag kom duschväggen och nu finns det inga ursäkter längre. Den ska monteras, och det ska ske snart. Imorrn bär vi upp toalettstolen å provsitter, provtorkar och utvärderar.
Sen kommer det jag gruvar mig mest för. Att ringa hantverkarna. Nu ska vi ha hit ett gäng skitiga gubbar som kommer och går som dom vill igen. Pappi brukar alltid sucka över bönderna när vi ska upp tidigt. Jag har inga jävla kor som ska mjölkas säger han och hävdar sin rätt till sovmorgon. Med en hantverkare som kanske kommer klockan sju, så är jag beredd att hålla med honom. Sju, är en bedrövlig tid på dagen för alla inblandade parter.
Men, vi kan inte lukta lortfamilj hela vintern. Mina ben ska få en rakning medan jag fortfarande kan se dom. Och en nyfödd i huset utan tvättmaskin, badkar eller skötbord är otänkbart. Nu börjar allvaret.
Thursday, September 17, 2009
Han försvinner ofta för nya uppdrag, men aldrig spårlöst
Även Superman lämnar sina spår, lär dig att se och tolka dom så kan du också finna honom.
