Slutet av “mittersta tredjedelen”

Läste att det är en bra idé att förbereda det äldre syskonet på att det kommer en till. Det gör vi. Pappi har visat Lilleman hur man kan pussa på magen. Här pussas och kladdas framför tvn så att både jag och Fiselotte blir sjösjuka.

Jag brukar berätta för Lilleman att det är en bebis där inne. Då tjuter han förtjust och smeker försiktigt magen med sina små knubbfingrar. Sen bestämmer han sig för att det är en ponny istället. Sadlar på, sitter upp och gör allt i sin makt för att det ska gunga fortare.

Han vet vad en bebis är. Han kan säga bebis. Han gillar bebisar. Men hur en så upptagen liten man ska kunna förstå att en sån finns i mammas mage har jag svårt att se.

Och jag är inte heller helt säker på att han kommer fortsätta tycka om bebisar när Fiselotte väl kommit till världen. Lilleman har aldrig beställt en egen. Han har nog inga som helst planer på att dela sin mammi och pappi med någon. Inte sina saker heller. Han tycker det är fint att lämna bebisar där dom bor och ta bilen hem till sitt eget kungarike.

Hur ska jag förklara för honom att det visst är fint att vara kung, även när det finns småprinsessor i hovet? Eller prinsar för den delen…