Joråsåatte… Här ligger mysfaktorn på topp.
Varför stressa med julen, när man kan renovera lite här, måla lite där och varva ner med en fryst köttbulle ibland. Jag har en misstanke om att den kommer den 24e i vanlig ordning, ready or not.
Det var tomtar, snö och en gigantisk julgran. Det var viktigt, mysigt och dans runt granen. Det var på den tiden byn hade en egen liten mataffär. Det var på den tiden Icahandlaren Snål-Sven lade äckliga clementiner i godispåsen. Fanns alltid någon fet grabb som erbjöd sig att byta sin stora skumtomte mot clementinerna. Han gjorde det för att bli poppis, och det blev han. För stunden.
Glöggen var också äcklig, men gratis, man var ju tvungen att prova. I tunna sladdriga plastmuggar balanserade man runt den heta glöggen bland barn, hundar och vintrigt glada människor. Då var julskyltningen ett viktigt vägmärke mot julen.
Obeskrivligt tacksam att färghandeln håller öppet en söndag om året. Dom har också gratis glögg och julstämning men framförallt har dom kakelfog. Med hänsyn till familjer, småbarn och deras julstämning bytte jag om från mina målarbyxor, körde bakvägen och smet in i personaldörren. Fick tag på det jag skulle ha, körde hem, kaklade färdigt och konstaterade att adventsgranen inte skulle hinna få några ljus idag heller.
Behöver jag nämna att jag inte sett skymten av varken snö, skumtomtar eller clementiner!?
För Lilleman och Fiselottes del ska jag ta mig i kragen till nästa år. Jag ska finna en clementinutdelande Snål-Sven, en liten tjockis som vill ha dom och en gran att dansa kring. Jag ska ha mössa, le lite lyckligt och sippa på saftglöggen. Jag lovar.
Pappi börjar bli rutinerad nu. Han vet vad det handlar om när jag chockat flyger som en katapult i sängen på den tidiga morgonkvisten. Jag kvider i panik några obegripliga ord. Nakenfis kastar han sig som en superman upp och böjer mina potatistår mot magen. Benet upp i vädret och släpp för i helvete inte förrän Mammi säger till.
Nej, det är inte en parningsakt, kärleksstund eller andra snuskiga små egenheter vi pysslar med på sovrummet.
Vadkramperna har hittills lyst med sin frånvaro, men när de väl dyker upp känner jag igen dom. Det var en liten nattrutin vi också hade när Lilleman bodde i magen. Som förstagångspappi lyste också Pappis supermaninstinkt med sin frånvaro och han trodde varje gång att jag skulle föda, få missfall eller dö.
Fiselotte har varit lite sen att fatta det, men nu har hon tydligen greppat det rejält. Hon kör också på vänster vadmuskel, och sparar inte på krutet. Som tur är har även Pappi greppat det. Som en familj bekämpar vi krampen från helvetet och Mammi överlevde även denna gång. Puhhh…
Välkommen vadkramp, gamla minnen och första advent!
Det är med både lättnad och glädje jag kan meddela att mosaiken är lagd. Glädje eftersom jag är både klar och nöjd med resultatet. Lättnad för att jag har jobbat ostört från min lilla lilla assistent Lilleman. Nu får vi hoppas att det sitter tills den dag jag dör!
Barbänken – Oklar men invigdROT-avdrag heter det av en enkel anledning. Det är jävligt rotigt att ta reda på hur det egentligen funkar.
Nej, tacka vetja svart arbetskraft. Morfar får komma och bygga hos oss när han vill! Han är grymt noggrann, jobbar helger och kvällar. Bäst av allt är att han bara kostar lite lasagne och en whiskey.
Ikväll gjorde han en välförtjänt smyginvigning av bänken. Kanske behöver vi inga barstolar, det är bara att lägga upp hakan på kanten och sippa med sugrör.
Det ser iallafall ut att bli precis så bra som jag trodde. Nu tar jag nattpasset, ska primea/prima/prajma skivan och måla muren en andra gång. Imorrn ska jag kakla bänkskivan.
Och nästa år, när jag är färdig med bebis, då ska jag också lägga upp hakan på kanten och sippa en whiskey.
När jag tänker på det så tror jag att jag har flera till godo.
för mammi och liten kotteI år finns inga godtagbara ursäkter för att köpa grejerna. Inte heller några ursäkter bra nog för att skippa julen. Förra året spenderades i byggdamm och målarkläder men i år ska vi tamejtusan pynta så att tomten hittar hit. Strunt samma om julen inte blir vit.
Idag ska jag och Lillkotten ut i skogen. Vi ska hitta en en och frossa i mossa. Den sa vara grön, den ska vara vit, är den fridlyst så tar vi ändå en liten bit.
Ön börja brinna, Icke börja spinna – Runt på sin barstol, han trodde han var ascool
V-i-l-k-e-n s-t-o-l-ä-r-c-o-o-l?
måste väl ändå var när man först tappar bort sin mobil, ringer upp den från sin hemmatelefon för att avslöja dess gömställe och till råga på allt blir förvånad och ivrig när mobilen ringer. Skynda, skynda, måste hinna svara, vem kan det vara? Tills man står där med båda telefonerna i handen som en komplett idiot, tittar förläget runt omkring sig och hoppas att ingen såg.
2009 närmar sig sitt slut, ett år av ekonomiska kriser och besparingar. Det innebär också att julen närmar sig med stormsteg och kanske inte till allas förtjusning.
Malla har idag en lång lista med goda tips och idéer om hur du enkelt kan spara en krona eller två i år.
Mitt eget bästa tips till alla där ute är:
Se till att vara höggravid i juletid, det sparar både tid och pengar.
Tänk vad vi är duktiga morfar och jag. Lilleman har nämligen världens bästa morfar som hjälper mig med dom allra mest hopplösa påhitten jag har. Nu fattas bara lite finputs, målarfärg och en bänkskiva på denna köksö slash bardisk.
Mitt mål är att få spisen besiktad och godkänd fortare än kvickt och en mysbrasa tänd på julaftonsmorgon. Det här ska bli en liten krok i köket som gjord för varm choklad efter en fin dag ute i snön. Här ska vi sitta och dingla med våra raggsockor och sprätta snorkråkor i brasan.
Det är Pappis filosofi när han letar. Vad han än letar, var han än letar och hur han än letar så finner han det aldrig. Och då finns det inte.
Ganska praktiskt egentligen. Jag skall från och med idag ta i bruk samma filosofi – Det jag inte kan se, finns heller inte!
Det halverar min värld med tanke på att jag faktiskt bara ser hälften av den nu i vecka 32. Mina göromål minskar med hälften och jag ska tamejtusan njuta det.
Sitta häj, titta boka!- Å se här, här har vi fåret. Fåret äter gräs.
- Fåjet. Gjäs.
Han pekar och scannar noggrant sidan.
- Attä!
- Ja, fåret dricker vatten. I hinken. Han är törstig.
- Fiiiiii!
Han pekar ivrigt på det lilla fåret längst ner på sidan.
- Ja, se där, han är nakenfis!
- Fiiii!
Lilleman fnissar lyckligt av sin nya upptäckt och gör sig redo för nästa sida.
Murarassistent – Hårfrisör – Pizzabagare – Barnvakt – Hundägare – Städerska – Barista – Ekonomibiträderska – Fredsmäklare – Avfallshanterare och en Mattiggande lunchdotter.
Bloggerska – Sambo – Mamma – Dotter – Syster – Hundägare eller en Ansvarstagande gravid hormonbigga som tar det lugnt, äter vitaminer och sköter om sig själv.
Och så har jag glömt att borsta tänderna också.
och Julklappshysteri…En djup och vanlig grop att falla i.
Varför ödsla tid, ork och pengar på den perfekte julklappen, när vi inte har en aning om vad som gör succé?
Vi har ju ändå inte en sportslig chans att hänga me´.
Vi stressar och springer omkring, har inte fattat någonting.
Vad ska det bli, vad får det kosta?
Kanske blir pappret roligare än klappen. Kanske byggs en koja utav pappen.
Tycker dom att Tomten är en skitgubbe?
Vill dom hellre ha sill och nubbe?
Jag vet inte.
Men jag vet att jag inte vet vad Lilleman önskar i ett paket.
