knaada

Middag med skräckblandad förtjusning

Fisk växer ju inte precis på träd här uppe i Hälsingeskogarna och jag skulle utan att överdriva kunna kalla hela min familj för tonfiskrookies.

Jag är livrädd för att fisk ska smaka just fisk .

Pappi tycker det är läskigt med fisk som inte smakar fisk. Och ännu värre, att konsistensen inte känns som fisk.

Morfar har dåliga minnen från ungdomen då han laddade inför ett lopp med en daglig överdos av tonfisk.

Och mormor har nog aldrig tänkt över det faktum att en tonfisk inte lever i olja och att dom kan vara större än en konservburk.

Det var med skräckblandad förtjusning vi slog oss ned för gårdagens middag. Jag har provat det förr och vet att det är hur gott som helst. Men jag vet också att jag var småfull den gången och kanske saknade en gnutta omdöme.

Hursomhelst så marinerade jag tonfiskfilén i honung och citronpeppar. Gjorde en rödlöksdipp, hollandaiesås och ugnsgratinerad potatis med grönsaker. Och bjöd tillsammans med ett surt vitvin och fejkad äppelmust till Preggosaurus. Och middagen blev en succé.