Då

Det var tomtar, snö och en gigantisk julgran. Det var viktigt, mysigt och dans runt granen. Det var på den tiden byn hade en egen liten mataffär. Det var på den tiden Icahandlaren Snål-Sven lade äckliga clementiner i godispåsen. Fanns alltid någon fet grabb som erbjöd sig att byta sin stora skumtomte mot clementinerna. Han gjorde det för att bli poppis, och det blev han. För stunden.

Glöggen var också äcklig, men gratis, man var ju tvungen att prova. I tunna sladdriga plastmuggar balanserade man runt den heta glöggen bland barn, hundar och vintrigt glada människor. Då var julskyltningen ett viktigt vägmärke mot julen.

Nu

Obeskrivligt tacksam att färghandeln håller öppet en söndag om året. Dom har också gratis glögg och julstämning men framförallt har dom kakelfog. Med hänsyn till familjer, småbarn och deras julstämning bytte jag om från mina målarbyxor, körde bakvägen och smet in i personaldörren. Fick tag på det jag skulle ha, körde hem, kaklade färdigt och konstaterade att adventsgranen inte skulle hinna få några ljus idag heller.

Behöver jag nämna att jag inte sett skymten av varken snö, skumtomtar eller clementiner!?

I framtiden

För Lilleman och Fiselottes del ska jag ta mig i kragen till nästa år. Jag ska finna en clementinutdelande Snål-Sven, en liten tjockis som vill ha dom och en gran att dansa kring. Jag ska ha mössa, le lite lyckligt och sippa på saftglöggen. Jag lovar.