Wednesday, November 11, 2009
Men jag tänder inte på bockar
Det är med sann glädje jag kan meddela att dessa tre kloka och fantastiska kvinnor har gissat rätt i dagens tävling. En fanfar för Malla, Hanna och Kerstin
Ära och berömmelse är delad förstavinst, hoppas ni har glädje av den! Och tack alla ni andra loosers fina människor för ett varmt deltagande.
- Jag har en knäskål i skafferiet. Nej, det är inte min och den är inte till mig. Den har tillhört en ko, är rökt och tillägnad den lille svarte.
-
- Att jobba i Norge utan att behöva leva där är de bästa pengarna man kan tjäna. Sjöman it is. Jag mönstrade på som kock, ett rent helvete och helt klart värt det.
-
- Har också ett förflutet som bondevikarie/amatörbonde. När mina föräldrar ville ha ledigt ställde jag upp. Det som inte fanns med i mina beräkningar var att jag skulle bli tvungen att förlösa en ko. I vanliga fall sköter kossorna hela jobbet själva, men i det här fallet hade ett framben på kalven fastnat. Det var bara att kavla upp ärmarna och stoppa in en arm för att försöka hitta benet.
-
- Jag är fortfarandet sugen på att bränna Gävlebocken, erkänn att det hade varit lite uppiggande! Och så svårt kan det ju inte vara… Men jag är alltför chicken för såna uppdrag, skulle aldrig våga. Nr 4 är alltså ett felaktigt påstående.
-
- Jag får fobiallergiska och kräkspatmiska gråtrysningar av lammkött. Försökte lite fint förklara detta för min lammätande värdfamilj på Island. Inga problem sa dom och fyllde frysboxen med en halv islandshäst istället. Matlagningen var min uppgift, det blev islandshästgryta av alla de former i sex månader. Nog för att jag hade rest dit just för hästarna, men jag visste inte att jag skulle behöva äta dom också.
Tuesday, November 10, 2009
Gravid, v30
Det här är ingen skönhetsblogg. Det är heller ingen perfektafamiljen- eller jagharingabekymmerblogg.
Idag bjuder jag på både knävecksåderbråck och långkalsonger. Det finns baksidor med att vara Preggosaurus Kubus i vecka 30 och så här kan det yttra sig. Läckert!
Kan inte minnas att jag beställde åderbråck, har inte betalt för dom och har inga planer på att behålla dom.
10 veckor kvar, sen jävlar blir det andra bullar.
Tills vidare får jag väl acceptera mitt tillstånd. Kanske kan man hänga julpynt i dom. En liten belysning för att pigga upp det lilla benet. Eller varför inte bara avlägsna det och ge som julklapp till någon som behöver ett ben bättre än jag. Det hade väl ändå varit en god gärning, det fungerar ju och det är ju inte utsidan som räknas.
Visste du förresten att gravida har mer än 1 kilo extra blod att släpa på och pumpa runt.
Tuesday, November 10, 2009
Lite morgonpoesi
Äkta kärlek är, att vara glad i den där
Med små små tänder,
och klibbiga händer
En liten marodör i mitt hus,
eller är det bara en mus
Han smyger runt i alla rum,
han tror att jag är dum
Att jag märker ingenting, men jag vet
Och det är ingen hemlighet
Att Lilleman är boven här
Å det gör mig bara ännu mera glad i den där
Skam den som ger sig
Ända sen den dag folk skrek rakt ut över mitt val av färg till köksväggen har jag varit övertygad. Fullt övertygad om att rosa och grönt is the shit, more is more, jag vill ha rosa gardiner till. Bara för att mötas av ännu ett förfärat gallskrik från den grå massan.
I våras drog jag en lättnadens suck när jag såg att rosa skulle bli trenden och förväntade mig att bada i härliga rosa tygvarianter men icke. Jag har surfat i motvind efter rätt rosa-röda nyanser för att fullborda mina wasabiväggar. Inget stöd från någon, inga rosa kollektioner och definitivt inga rosa gardiner.
Men skam den som ger sig. I helgen köpte jag det här vackra påslakanet på Åhléns, klippte det i fyra delar och skräddade tills ryggen värkte. Ha, där fick ni så ni teg alla gråmesar, se så fint det blev.
Å inte fan vet han vad ett par Frank Dandy kostar heller
Halvfyra tyckte han var en bra tid att starta måndagen på. Pappi tog första passet och klockan sex stod Lilleman åter vid sängkanten och ville byta sin trötta Pappi mot en ännu tröttare Mammi. Ska livet vara så här, tänker jag bittert och slänger första benet över sängkanten.
Där står han, den lille parveln, klarvaken i sin pyamas. Han pekar på mina Frank Dandy-hipsters och skrattar. Gapskrattar faktiskt, han har nyss lärt sig att överdriva kan vara ett nog så roligt skämt vid rätt tillfälle. Jag ser hans runda små tänder och ögonen glittrar.
- Mommors, utropar han.
Den jäkla ungen har ingen respekt för sin mor.
Ny hårig vän har flyttat in
Nu behöver Pappi och den lille svarte inte känna sig ensamma längre. Jag har skaffat en ny hårig vän till familjen.
Den här sittpuffen har jag fönstershoppat i snart två år, men tyckt att den är för dyr, 890:-. Men med en bonuscheck i handen kan man ju låtsas att den kostar gratis och äntligen erbjuda den ett hem.
Lilleman gillar den skarpt.
- Plocka bär, säger han och pillar lite på dom handknutna fransarna. Dom bären blir de sista du plockar tänker mammi och hoppas att ingen hörde.
Lycka är…
… att ha en alldeles egen dusch.
Jag vet inte hur det ska kunna beskrivas med ord. Vi har fått en dusch. Jag har tidigare bloggat om hur vi har gruvat oss för det här. Nu är vi klara och den är invigd.
Perfekt är ordet. Golvfallet, utrymmet, duschväggen, kaklet, golvbrunnen, vattentrycket, temperaturen, allt funkar perfekt. Nu kan jag sitta här och dra mig i skägget för att vi inte har gjort det tidigare. Men det tänker jag inte, jag tänker sväva på moln och lukta som en liten nyponros resten av året.
Nu tänker du, ska jag orka kommentera på det här. Ja det tycker jag, jag tycker det är plats för både gratulationer, utmärkelser och nomineringar. Det här tjänar vi alla på, en nyponrosbloggerska = en bättre bloggerska, eller?
Saturday, November 7, 2009
- Javisst kan jag det…
Turidududu du du rududu…
Nejdå, han kan mycket, men vissla det verkar ju helt omöjligt.
Är det så att det är svårare att vissla med stora kinder?
Eller måste man ha fulltaligt med tänder för att uppnå ett ljud?
Kanske är det potatisnäsan som liksom drar läppen med sig uppöver och gör munnen svårformad.
Jag vet inte, men vi har lagt det på hyllan ett tag. Var sak har sin tid, som min konfirmationspräst sa.
Jag har tydligen inte fattat någonting!
Min far är rar – Han brukar få choklad och en motorcykeltidning.
Jag har tydligen inte fattat någonting.
Jag har sett andra göra det…
Många bloggare lägger ut roliga verifieringsord dom fått när dom kommenterat och lämnar det fritt till sina läsare för tolkning.
Det tänker jag också göra. Men inte lämna det fritt för tolkning, det roliga jobbet gör jag själv.
Building kowtows – Gigantisk kameltå
Thursday, November 5, 2009
Bättre sent än aldrig…
…det är väl så man brukar säga?
Och, det som försvinner i snö, kommer fram i tö.
Eller, det löser sig, sa gumman som sket i vasken.
Wednesday, November 4, 2009
Ett måste i var kvinnas hem
Kan du säga helt ärligt, med handen på hjärtat att du aldrig drömt om en snygg, väggfast colaöppnare?
Det kan inte jag. Ända sedan jag och stora-lillasyster blev särbos har jag saknat en. Jag ansökte om delad vårdnad men fick inte igenom det.
Nu har jag skaffat min egen, Village 79 kr, visst är den vacker!?
Wednesday, November 4, 2009
Huvudet ner och fötterna upp
Det känns fint å höra att Fiselotte redan har anpassat sig för ett liv med familjen Upp-å-ner.
Vi har varit hos barnmorskan Ulla idag, mest pratat om julgranar och svininfluensa. Allt med mage, vikt och blodprover är som det ska och inte så mycket å snacka om. Men vi ser till att ha det trevligt ändå.
Ulla säger att jag är liten, det är hon faktiskt den enda som har sagt till mig på mycket länge. Jag tycker om Ulla.
Hon får betalt för sånt. Jag tycker om Ulla ändå.
