Välkommen gamla minnen!
Pappi börjar bli rutinerad nu. Han vet vad det handlar om när jag chockat flyger som en katapult i sängen på den tidiga morgonkvisten. Jag kvider i panik några obegripliga ord. Nakenfis kastar han sig som en superman upp och böjer mina potatistår mot magen. Benet upp i vädret och släpp för i helvete inte förrän Mammi säger till.
Nej, det är inte en parningsakt, kärleksstund eller andra snuskiga små egenheter vi pysslar med på sovrummet.
Vadkramperna har hittills lyst med sin frånvaro, men när de väl dyker upp känner jag igen dom. Det var en liten nattrutin vi också hade när Lilleman bodde i magen. Som förstagångspappi lyste också Pappis supermaninstinkt med sin frånvaro och han trodde varje gång att jag skulle föda, få missfall eller dö.
Fiselotte har varit lite sen att fatta det, men nu har hon tydligen greppat det rejält. Hon kör också på vänster vadmuskel, och sparar inte på krutet. Som tur är har även Pappi greppat det. Som en familj bekämpar vi krampen från helvetet och Mammi överlevde även denna gång. Puhhh…
Välkommen vadkramp, gamla minnen och första advent!
13 Comments
Vad roligt att man kan bidra med inspiration! :)
Ha en underbar söndag du med :)
Känner igen det där med vadkramperna. Fy.
Sen löste jag namnfrågan åt er. Hedvig. Så behöver ni inte fundera mer tänkt jag (det är ju så mycket annat kring jul).
(mina stavfel är skrivna med flit)
ao ao ao, inte skönt. tur du har en riktig superman till hjälp iaf!
Skrytmorsan:
Hedvig har faktiskt varit på tapeten ett tag. Mormor och Pappi har gaddat ihop sig mot mig med just Hedvig. Gulligt namn men jag kan inte låta bli att tänka på barntvn där näsan växte. And I dont like her…
Men jag uppskattar verkligen ditt försök, tack!!
Hade faktiskt aldrig vadkramper. Men det låter skitjobbigt. Staaaackars dej, tröst tröst.
En effektfull beskrivning. Jag får bilder…
Det där lät ju inte precis som något lustig sängkammarnöje!! Tur att Supermanpappi har rätta handlaget och snabba reflexer!
Ha en riktigt tackarns trevlig 1:a Advent!
Å hå-hå-hå-hå, blir nostalgisk och tänker tillbaka på den skinkkramp jag fick i slutet av Bobbens graviditet. Vilka minnen!
Hihi, både johnny och jag sitter här i soffan och fnissar till ditt inlägg :)
Inte för att jag ska klaga i jämförelse med din vadkramp. Men han har fått suttit och klämt på mina vader här i soffan när vi kom hem, eftersom jag har gått nästan en mil idag med lite för stora gummistövlar.. ajaj..
Åh, din stackare. (Skrattar bara lite.)
Själv har jag inte haft kramper i samband med graviditeterna men några gånger i övrigt. (Möjligtvis överflödig information.)
Legg en rustfri kniv under madrassen!!
Det er helt sant at det hjelper!!!!
mor & bestemor kan inte ha fel, pröva
Post a Comment