Nej.
För en liten löjlig stund trodde jag det. Men det här visade sig vara nyckeln till inlåst preggosarus på tredje våningen.
Ännu en dörr är renoverad, vår andra toalett äntligen klar för att njutas. Med nyckeln till framgång i min hand kliver jag stolt över tröskeln in på badrummet för att inviga.
Stopp. Så dum är inte ens jag. Jag backar tillbaka och bestämmer mig för att prova nyckeln från utsidan först. Fnissar lite lättat för mig själv och tänker, det hade ju varit väldigt korkat att prova den inifrån först, eller hur!?
Nyckeln funkar, jag tar ett nytt kliv över tröskeln och inviger toalettstolen med utsikt. Vad högt och fint det är härifrån.
Jo, det ska gudarna veta att det är, högt. Speciellt när man sitter med nyckeln till inlåst preggosarus på tredje våningen. För det är precis vad jag är, inlåst.
Utanför hör jag Pappi prata i telefon med sin fina fina advokat, jag vågar inte ropa. Inte ska han behöva väl avbryta pga lilla mig. Eller lilla och lilla, jag är ju inte så liten längre. Får jag ens plats att klättra ut genom fönstret? Räcker ens stegen upp till tredje våningen? Jag rycker i handtaget, hårt och lagom försiktigt, vill ju inte verka desperat. Det bränner under ögonlocken. Jag sväljer klumpen i halsen, känner hur svetten börjar klibba under armhåla och ropar ynkligt på Pappi.
- Jag är inlåst! Fylld av skam står jag och smårycker i handtaget. För ni vet väl att man ska skämmas om man låser in sig, snubblar eller kör till fel bensinpump!
Pappi står på andra sidan med telefonen klämd mot axeln, fnissar lite och vill gärna ha bekräftat att jag är inlåst.
- Ja! Men nyckeln funkade ju utifrån…
Pappi lägger sina magiska fingrar på utsidan, nyckeln sitter fast i låset och dörren är….
……
……
öppen.
VA!! Har den varit öppen hela tiden? Har jag förnedrat mig i onödan? Vilken tur att jag inte grät påriktigt.
12 Comments
ohh stackars du, jag känner verkligen ångesten… det är ju det värsta som finns att bli inlåst! det var ju tur att du inte va ensam hemma, eller att Lilleman var själv utanför den (o)låsta dörren… :)
Men Knaada, nu kan jag inte jobba… Jag är hemskt ledsen över din förnedring och lätta panik där inne på skithuset, men jag kan inte sluta fnissa. Förmodligen är det igenkänningsfaktorn. Så på så sätt verkar jag ändå ödmjuk *host*
Skönt att du kom ut i alla fall. Thats why they love us! Vi bjuder på sånt här :D
Kram till dig!
Meh! Det var ju nästan lite romantiskt. Superpappi rycker ut till undsättning, räddar Preggosarus med sitt mod och så levde dom lyckliga i alla sina dagar!
(Fortsättningsvis med toadörren på vid gavel förvisso, men det är ju en heelt annan historia..)
hahaha kanske lite klantigt!
Hur gjorde du? Försökte du öppna/dra på fel håll?
Men det blev en bra story! :D
Åh, stackare! Jag har faktiskt gjort samma misstag en gång, blev så uppstirrad över att jag trodde jag var inlåst, så jag slet och slängde men åt fel håll antagligen. Skönt att du kom ut ;) Kram Emmy
Oh no! Fast hihi, även. Det är både pinsamt och sjukt festligt på samma gång. Ett tag sedan jag själv lyckades, tack och lov.
Du är väl inte inlåst någonstans nu igen?!
jo, Herman i långkallingar kunde jag inte motstå:) Mamma kommer och hämtar mig i Bollnäs klockan 7. Ses snart!
Hehe, tack för omtanken Mia men jag är här i krokarna vettu :)
Ska inte röra en nyckel före jul igen. Tänk om man skulle bli inlåst så att man missar alltihopa!
Britta:
Vi längtar!
Post a Comment