Efter nattens arbete

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner mig lite småsliten.

Bestämde mig för att ta det hela i egna händer och fixa lite snö. Som jag har slitit alltså. Jag har pustat, frustat och pudrat hela grannskapet.
(Men Mia jag tog dina hemtrakter också när jag ändå var igång, tänkte att det är lite roligt om det är fint när du kommer hem.)

Vad tycks?

Om jag får säga det själv så tycker jag nog att jag förtjänar en kopp kaffe nu.

No thanks!

Är det bara jag som får halsbränna av att bara höra om dessa två ting i samma mening, glögg och pepparkaka. Det måtte vara djävulens påfund…

Känner mig som Robert Gustafsson när han dricker klorin: – Det bräääännerischalsen!

eller inte…

Som jag har letat! Nu förstår jag varför barnvantar säljs i tvåpack.

Jag har försökt att förklara för Lilleman att ute inte är en bra förvaring för vantar eller andra kläder så här års.

Han hävdar envist att ett par skyddshandskar bör hållas fria från bakterier.

Det är ett par handskar, och ja, dom är för att skydda händerna. Men det innebär inte att det är ett par skyddshandskar som skall förvaras i minusgrader.

Vi är oeniga Lilleman och jag.

med oanat bagage

Efter nästan en vecka hemma hos familjen oduglig vet man aldrig vad man har med sig i bagaget hem.

Förutom ett antal oförglömliga minnen av sitt barnbarn har hon med sig en toalettborste, ett 100-pack bullformar, mossa och annat ogräs samt ett par mjuka julklappar. Inte en så tokig skörd för ett par dagar egentligen.

Toalettborsten är av finaste design och en totalmiss av mig. Jag skulle beställa en lampa till vårt badrum. Snål som jag är plockade jag till ett par andra prylar för att komma upp i fraktfri summa. Väntar ett par veckor och när paketet äntligen dyker upp inser jag att det endast innehåller bara ett par andra prylar och ingen lampa. Bla en danskdesignad toalettborste som jag verkligen inte har behov för. Vem ger man en överbliven exklusiv toalettborste till? Jo nämligen Bestemor.

Bullformarna tror jag var en barnslig förhoppning från Pappi på att hon skulle baka 200 julgodisar till honom när hon var här på visit. Vi kom överens om att ett hundratal fick räcka och skickade resterande formar dit dom kan göra bättre nytta, jo nämligen till Bestemor.

Mossa av alla de sorter, lingonris och annat ogräs var en ren välgärning. Man har väl nytta av sånt nu till jul tänkte jag och Lilleman och plockade en kasse full till Bestemor.

Julklappar är ju en självklarhet och får ingen ytterligare presentation.

Vad gäller minnena från Lilleman så hoppas jag att dom är fler än hans svordomar och totala ignorans av att kalla Bestemor för just Bestemor. Han bestämde sig redan på dag ett att hon heter Anna och så fick det bli.

Vi har haft en fin vecka, god tur hem Bestemor!