i Lillemans ögon
Världen är också lite lite annorlunda för en mammi med en Lilleman för sina ögon.
Bomull, pippifrön och plastkulor stod på dagens inköpslista.
Plastkulor för att kunna klä den nedre delen av granen med. Den lille marodören har redan provkickat en och det funkar. Mååålllll!!
Pippifrön så att vi kan mata pippisarna så att Lilleman kan ropa på dom också imorrn och kanske med lite resultat. – Baten! Pippipi kåma äta baten!
Och slutligen bomull för att kunna skapa fina barndomsminnen med små vinterlandskap i den idylliska yllefamiljens jultraditionella hem.
Ni ser kanske vad jag menar med lite annorlunda även för mammi. Mammi har liksom alltid satt sig själv, blanka strumpbyxor och starkglöggen i det första rummet. Men nu, ojoj, nu är det idyll som räknas.
Jag står där och puffar och fluffar med bomullen runt minigranen och det blinkande huset. Jag fluffar och funderar om jag ska strö på lite socker för att få min fejksnö att glittra.
Lilleman hänger mig i knävecken. Jag tänker, hoppas att jag har tänkt igenom det här nu, vill jag puffa och fluffa varje år, för nu skapas traditioner.
En liten liten puff fluff flyger iväg ner på golvet. Lilleman klättrar av sin låda och böjer sig ned. – Mamma, titta fåjet! Jag ser på hela hans hållning att han tycker det var ett väldigt fint litet får vi har på golvet.
Ungen har ju inte fattat någonting. Tror han att det här är en jävla djurpark eller?
Sista gången jag ska puffa och fluffa små snölandskap för hans skull.
För jag är så precis
Jag är som bekant mycket gravid
