Och så den som är silvergrå
Vad har jag gett mig in på?
Innan Lilleman kom till världen fick vi den som går att vända på. Första året som pappa från det ena hållet och första året som mamma på det andra.
Den blå är Lillemans första år. Här ska listas tänder, sprutor, vänner, bilder, ord, konsistenser och tendenser.
Den gröna ska Mammi hålla reda på och få med sig till BVC tillsammans med nytvättad unge, schamponerat hår och ett BVC-vänligt leende.
Och så är det den som är silvergrå. Den fina, dyra med urklipp och vackra ord i.
Med unge nr 2 på g är jag rädd att det ska bli hard feelings i syskonskaran. Som i min egen syskonskara där endast vi två förstfödda har dubbelnamn. Fler syskon anlände och namnen blev enklare och kortare. (Nu är ju förstås dom senare barnen, mina småsyskon, också lite mindre omtyckta än mig och min bror. Så där har det hela en förklaring.)
Situationen med Lilleman och Fiselotte är annorlunda. Hur i hela världen ska jag orka hålla skenet uppe, ordning på böckerna och uppdatera Fiselottes minibibliotek lika ofta? Jag vill ju inte att hon ska tro att hon är mindre vacker, omtyckt eller välkommen.
Ska jag radera varannan rad i den blå? Ska jag göra konfetti av den som går att vända på?
Ska jag låtsas att Fiselotte äger den silvergrå? Syskon, dom är väl så lika varandra ändå?
8 Comments
jag uppdaterar inte nellies lika mkt som fabbes. jag skäms inte heller över det. min storasyster fick en bok – inte jag. hon är 1½ år äldre än mig, jag är inte alls bitter.
Du kanske kan gömma de där böckerna och låtsas som om de inte finns.
Vilken poesi…kan “varna” dig för att jag alltid saknade ett eget album( sist i syskontrion). Så när jag fyllde 20 så hade min storasyster gjort ett åt mig! Jag blev Jätteglad. Gladare än jag själv hade trott, faktiskt. Så ett album till lillplutt är nog inte helt fel även om det inte står lika mkt i som i Lillemans.Milla
Mellannamn eller inte. Jag skulle vilja säga att detta har gjort mig bara starkare som individ. Jag har fått kämpa fram i livet – på en blå skruttcykel med ballongdäck och du har glidit fram på en vit Crescent!
För att inte tala om med barn nummer tre!!! Samuels bok (pärm) är kanonfin och full med detaljer. Isaacs (som fyller 4 i mars) är inte klar än… Har gjort till femte månaden kanske, sen ligger datum o sånt i lösa lappar. Annie får ingen pärm alls, utan Nalle Puhs “fylleribok”, det är vad jag orkar med. Ständigt dåligt samvete, kanske ska fixa klart Isaacs bok snart…
Göm den blå! Det är stört omöjligt att hålla samma ordning i senare syskons böcker. Min stackars lillasyster tog med sig min bok till skolan när hon var liten och låtsades att det var hennes, när alla skulle ha med och visa upp sina sånna där böcker. Riktigt korkat av fröken för det första att ens komma på tanken…
Jag har tre barn och antalet filmer, foton och uppdateringar har minskat i rask takt med varje barn.
Men de är definitivt lika mycket älskade ändå.
Det är f ö på fler sätt som “behandlingen” av dom blivit olika eftersom dom är olika och eftersom vi föräldrar förändrats genom åren. Jag tro det är ofrånkomligt.
Dom vet vad dom betyder för mig (allt, typ), det räcker.
Alternativet kan ju bli att man ständigt har dåligt samvete och är stressad för att det blir olika och orättvist ibland. Och den stressen går ju i så fall ut över dom.
Kopiera och byt bara ut namnet? ;-)
Post a Comment