Bebisar kan verkligen skrämma skiten ur en!
Natt mot onsdag blev en lång natt med Fiselotte på magen. Hon är förkyld och bestämde sig för att sluta andas strax innan sovdags. Kanske kallas det andningsuppehåll eftersom de bara tar en paus. Men hur vet man att det bara är en paus?
Onsdagmorgon upprepades detta skräckscenario. Hon skrämde verkligen skiten ur mig när hon plötsligt blev tyst och stel med uppspärrade ögon. Hon reagerade inte vid beröring och jag fick återigen skaka liv i henne.
Med gråten i halsen ringde jag mormor för att komma och hjälpa mig att vaka över henne. Pappi skrämde jag förstås också livet ur och han packade snabbt bilen för att komma hem från sin minisemester Oslo.
Doktorn frågade hur länge hon slutade andas, vilken jävla fråga! Antingen är man inte på plats och då vet man inte hur lång tid det gått. Eller så är man på plats och som mamma sitter iallafall inte jag med ett stoppur och kollar hur länge hon kan hålla sig.
Gårdagen gick i hönsmammans tecken, jag vakade över varje liten host, snurkel och kräkning. Men allt har gått bra och nu verkar hon ha bestämt sig för att andas kanske är en bra idé ändå. Hon sussar gott med snorbubblan i näsan och mammi kan åter ägna sig åt världsliga ting såsom kaffekok och bloggning.
I eftermiddag ska jag också dra en vinnare i Knaadautmaningen, håll ut!
16 Comments
Men fyfasen! Skönt att allt gått bra! Blir alldels kall när jag läser.
LillLage höll också på lite sådär, nästan som kramper då han inte andades samt blev stel som en pinne. Pratade med sjukvårdsrådgivningen som undrade om det inte var så att han “tog i och bajsade”. Jag har aldrig varit så förbannad i hela mitt liv tror jag… Som att man inte skulle se skillnad på bajseri och andningsuppehåll.
Men fy va hemskt!! Hoppas lill-fröken blir frisk snart så vi slipper oroa oss!
usch vad otäckt! å sicken fråga! hur länge… när bebben inte andas är varje sekund en evighet!
Ja fy dom kan då konsten att skrämma livet ur en dom små, tur att det har gått bra sen då, usch så jobbigt när dom är liten å förkyld hoppas hon kryar på sig snart igen.
Kram kram :)
Men fy tusan vad läskigt!! Du måste ju vara alldeles utmattad av att gå på helspänn!! Ta hand om er ordentligt!
Men usch vad läskigt. Hönsmamma-tupphöna & hela hönsgården! Det är klart man är orolig! Ringer hellre 10 ggr för mkt i det läget. Mina barn föddes för tidigt så här har Hönsmamman liksom aldrig lämnat redet…kommer nog alltid vara sån.
Hoppas hon frisknar till och ring hellre 10 ggr i onödan än en gång för lite!!!
Föräldrar vet bäst!!
Kramar Milla
NO!! Va rädd jag blev nu. Varför oroar du oss på det här viset? :S Hoppas hon kryar på sig snart lillgumman.
Usch så otäckt! När min son var nyfödd vaknade jag varje timma för att kontrollera att han andades. Nojigt.
Usch och fy så hemskt! stackars mammi och bebis och alla!! :(
Skrämmas på det där viset!
Huvva, hemska händelse. Hoppas de aldrig mer upprepas!!!
Herregud, mardrömmarnas mardröm när barnen var små! Jag hoppas verkligen att ni slipper uppleva det igen!
Hemskt som sjutton! Hoppa shon mår mkt bättre denna torsdagkväll.
Tack för all omtanke! Idag har hon varit hur fin som helst och allt rullar på som vanligt igen. Just nu känns allt bara som en dålig dröm och jag undrar nästan om jag bara har fantiserat ihop allt i någon slags mammanoja…
Å herre….. mardröm.
Fattade inte riktigt i ditt sms att det var så HÄR allvarligt.
Kära söta.
Bamsekramar till Er.
Oh, shit!
Panik,panik,panik.
Efter fyra ickelevandebarn har jag nerverna utanpå.
Kram x miljarder!
Maria:
Det var kanske inte så farligt heller ju… Svårt att förklara på ett sms, men nu är allt som sagt finfint igen!
Mångmamma:
Det låter helt fruktansvärt, något jag inte en gång kan föreställa mig hur illa det är! Jag känner mig bortskämd och fjantig när jag tänker på att vissa faktiskt upplever det “påriktigt”! Men nu är allt som det ska här igen och jag känner igen min lilla Fiselotte.
Post a Comment