Men vad gör väl det när Lilleman på vår jungfrutur glatt utbrister:
- Jojigt Singje, jojigt åka vang?
Med lillemansk självklarhet förväntar han sig ett svar med samma entusiasm.
Det blir ägg även utan tupp i hönsgården. Sug på den du!
Idag för många herrans år sen fick ett ungt par sig en ordentlig överraskning. Ett oväntat besök skulle man kunna säga. Men Gevalia släng dig i väggen, för här vankas det välling.
Det var en vinterdag på mitten av sjuttiotalet, ett barn skulle födas. Trodde dom ja!
- Surprise, sa Pappi, jag vill också komma ut!
Först ett ljuvligt litet flickebarn det blev. Och sen liksom kom Pappi. Snacka om överraskning, det blev två!
Å vilken tur för mig, för vad skulle väl livet vara utan våran Pappi!
Gratulerer med dagen Pappi och Tante Kajin!
- Ihhhhhhh!!!!!!
Det är inte ett gny. Det är inte gnäll eller gråt. Det är med desperation, ett ångestfyllt och panikartat Iiiihhhhhh. Det är en liten liten mardröm.
Vad drömmer hon, nio veckor gammal och nästan helt utan referenser?
Har dom fått ben, springer dom? Åt olika håll också, nä hua, stackars liten!
Det var länge sedan jag uppdaterade er på Lillemans färdigheter i svorsk. Kanske för att jag tycker han pratar flytande och i stort sett felfritt nu. Han har ju hunnit bli två år och har förmågan att själv bygga sina meningar, och det ibland med fler än fem ord.
R upplever Lilleman som en bagatellartad konsonant och har ersatt den med J, som han påstår har en vackrare klang. Och så är det S som enligt honom är helt överreklamerat och inte borde få finnas med i vårt alfabet. Med det som undantag tror jag att den här listan är klar som kojvpad:
Kåmme pikkeeeeeeen? – Kommer det fler blå spårvagnar snart?
Fada nöh – Jag vill gå ut och skotta snö.
Hnej kack sova faggick – Nej tack, sova middag är för bebisar, jag är pigg som en mört.
Hnej pise meja, kasta bått – Nej tack jag har ätit färdigt, om du vill vara så snäll å ta bort min tallrik nu.
Hnej sitta hia – Sluta blogga nu morsan, vi leker istället.
Självklart blev det lite Fiselotteshopping i Oslo också. Jag menar, om det hänger en Fröken Fjärttröja i skylten så betyder ju det att jag måste gå in där och köpa den. Visst är den fin!
Jag rekommenderar alla med dålig humor att titta in på Probat om man är i krokarna. Dom har egentryckta T-shirts också.
Kanske är det dumt av mig å tro att Lilleman kommer spendera mindre tid vid min spis nu. Men åtminstone så slipper jag snubbla över hans påväg till min, nu sitter den fast!
Klisterplast gånger tusenLilleman tror att det är äkta italiensk mosaik, så säg inget!
Egentligen är det bara äkta klisterplast från okänt land. Men det är iallafall många.
Fördelen/nackdelen med att bli sängliggande ett par dagar är att den kreativa delen av hjärnan hann snurra igång. Jag har nu flera projekt att förverkliga varav Projekt kakelsättning är en.
Lilleman fick en spis av oss när han fyllde år. Den har blivit flitigt använd som både garage, koja och trappstege. Fler än en gång har jag svurit en ramsa när jag springer in i den “mobila” spisen som finns att finna på både möjliga och omöjliga ställen i huset.
Men nu ska Mammi sätta stopp för det. Upp med den äkta klisterplasten, skruva fast spisen och förklara fint och sansat för Lilleman att det är ett kök. Bara dumma barn som tror att det är ett garage. Klättrar man på spisen så bränner man fötterna till små svarta korvar och sen trillar dom av. Nu står den där den står, väx upp och lev med det!
Ungefär så… Så om ni ursäktar, jag har lite klistring att pyssla med…
Ska jag vara helt korrekt skulle ju Lilleman också vara med på ett hörn här, men han är tyvärr upptagen på annat håll. Han lovade att försöka hjälpa mig vid ett senare tillfälle.
Vad är det bästa du har på bordet?
Kanhända det här är det närmaste påsk vi kommer i Knaadahuset i år, ett par grytunderlägg i silikon. Jag har noll inspiration och nästan glömt meningen med påsken nu när man är för stor för att gå runt och tigga godis i granngårdarna. För jag är väl det, för stor alltså?
Tänk om påskäggen alltid kunde vara fyllda med praktiskt ögongodis istället! Då skulle jag gifta mig med påsken.
Å andra sidan så är jag ju ogift med Pappi, och Pappi sa att jag fick köpa både grytunderläggen och örtkrukorna från Zone, för hans veckopeng. Så jag fortsätter att vara ogift med Pappi och så ska jag hitta en fin plats i köket för mina våriga läckerheter.
Vi har bara avnjutit en, låt oss säga färgstark, magsjuka i den vackra hufudstaden av Norge. Fint ska det vara.
Utan internet.
Men tvättmaskin hade vi och lite shopping blev det tillslut, slutet gott allting gott.
Hade visserligen redan en grön, en röd, en liten, tre mellan, en stor och en blå. Men ingen som är grå med ögon och utan tak på.
När symbol för faran saknas används denna skylt. Denna skylt är då alltid kompletterad med en tilläggstavla under, som talar om vad faran gäller.
Symbolen på tavlan illustrerar en Kojv, stavas även Korv i vissa delar av Sverige. Denna skylt är aldrig kompletterad med en tilläggstavla under, eftersom budskapet är rakt och enkelt. (Källa: Lilleman, 2 år)
Å titta vad sött dom kliar varandra, tänker ni. Faktum är att dom här hästarna kan inte snacka. Det enda sättet för den ena pållen att säga till den andra att det kliar på röven är genom att visa var. Brunte blir alltså tvungen att sänka sig själv till att utföra en tillsynes osjälvisk handling för att själv få samma behandling tillbaka.
På samma sätt som jag envisas med att massera Pappis axlar när han sitter vid datorn. I själva verket önskar jag ju bara att han kunde göra detsamma för mig när han ser att jag sitter här med spända axlar och ömmande nacke.
Men det är när jag sitter och masserar och varsamt smeker ut Fiselottes absolut obefintliga stressrynkor det går upp för mig. Alla tjänster föder inte gentjänster. Fiselotte är snart åtta veckor gammal och ett självupptaget litet barn. Jag kan helt ärligt säga att hon inte vid ett enda tillfälle gjort något som helst för att släta ut mina stressrynkor.
Är det så att detta djupt rotade beteende generation för generation tvättas bort?
Kommer i sånt fall alla våra handlingar/tjänster bli helt osjälviska och vackra?
Eller blir tjänster då ett minne blott?
Nu har vi klippt naglarna, 7 på Lilleman och 10 på Mammi, och dammsugit köksgolvet, är det något mer man behöver tänka på innan man far till storstan?
Hur man uppför sig får vi ta lite på känn. Jag har snackat med Lilleman om det där men han hör liksom aldrig vad jag säger.
Trevlig helg!
Känner mig inte redo för P4 och pillargontips ännu. Men jag har heller inget behov för P3s sexrådgivning till frukosten.
Om P3 bara kunde hålla sitt snupp och snopprat till en speciell och spännande sändningstid för den lite mer kvissliga målgruppen.
Eller om man kunde välja hastighet så som man gjorde på LP-spelarna, då kunde man spela P4 i ett snabbare tempo.
Känns som att jag faller mellan stolarna, men så kravlar jag mig upp på P3s sits och sätter mig på en liten liten kant. Jag håller en fot nära golvet som för att visa att jag kan gå. Precis när jag vill kan jag gå. Men så blir det Christer, jag slänger upp fötterna, lutar mig tillbaka och gungar lite. Jag älskar Christer, jag känner mig som smörklicken i gröten, mitt i prick, VIP i målgruppen.
Igår pratade Christer och Morgan om “vad man inte tror på”?
Såna som sjunger i kör, energilampor och folk som ler hela tiden när dom pratar, är bara några exempel som kom på tal.
Hantverkare som är solbrända på vintern tror jag själv inte ett dugg på.
Att McDonalds sopsorterar.
Pappi som säger: – Mm snart.
Eller att jag någonsin mognar in i P4s målgrupp,
det tror inte jag på!
Vad tror du inte på?
Bilden är lånad från sr.se
