Inte en pinal att reta sig på

Beck har alltid varit en trygg backup för oss på hjärnslöa söndagar då inget annat finns att tillgå i filmvärlden.

Man vet vad man får, inga otrevliga överraskningar eller irriterande orosmoment. Man ska kunna kolla med ett halvt öga och överhuvudtaget inte behöva ifrågasätta vare sig humor eller trovärdighet, det är en bra söndagsfilm.

Men så en dag fick dom ett flashigt kontor från yttre rymden. Grannen fick en alldeles egen liten film mitt i filmen. Och värst av allt, Gunvald fick känslor.

Vår trygghet blev rubbad och slöhjärnorna satte igång ett tinnitusliknande surr. Vi blev helt enkelt tvungna att byta till Wallander.

Wallander hängde med oss ett tag, men det var bara lugnet före stormen. När Wallander förvandlades till en blandning av “hemmahos-praktikanternasåpa” och “Fet-gul-hund-smiterdrama”, ja då brakade helvetet lös. No more film in this house.

Det var ett tag sedan nu, igår vågade jag mig på att ta hem en Beck igen. Hör och häpna, inga irritationsmoment.

Kanske är det fler som gjort som vi – bytt till Wallander. Becksnubbarna blev helt enkelt tvungna att ta sitt shit together och producera ett friktionsfritt kriminaldrama för hjärndöda igen.

Beck – I stormens öga får fem slöhjärnor av fem möjliga! Se den.