Åskan har ätit upp mitt modem, jag beder er om största möjliga tåååååååååååååååålamooooooood, tar en ofrivillig bloggpaus och återkommer inom oviss tid.
Grannen har telefon men inget internet, den andra grannen där jag sitter nu har internet men en halvtrasig telefon. Tredje grannen har internet men trasigt modem, min mobil laddade upp sig själv vi flög ur sängen, örat ringde och Pappi svor – Fyttifaan va det small!
Vi hörs!
Lilleman hämtar du mockasagen, bankabankan och skjuvan, nu kör vi!
Det är inte mycket matnyttigt jag har haft att bjuda på dom sista veckorna. Ett par bilder och ibland ett ord eller två.
Samtidigt märker jag att det är lite glest med besökare och kommentarer också. Jag tror vi alla kan vara överens om att våren smäller snäppet högre än bloggvärlden!?
Jag, min hjärna och min kompanjon Lilleman har iallafall lämnat inomhusluften för ett tag. Vi jobbar, jobbar och jobbar! Men jag har tänkt att i vanlig ordning inviga er i våra småprojekt, som från och med nu blir utomhus.
Nej, jag har inte glömt Fiselotte. Vi ska också tutta, snutta och gulla. Byta blöjor, mata och fjanta.
Duscha, det gör jag i höst nån gång.
Jag har på känn att Lilleman och hans polare Jangaj med mysbyxor, skjorta och hemmapoppade popcorn kommer att skapa kö till hångelhörnan. Om ett par år.
Fotat har Jangajs duktiga mamma Maria gjort.
Som ni ser är mina PP-väskor till stor både nytta och glädje.
Ordning å reda löning på freda! Äsch, jag får ju ändå ingen lön.
Som Pappi så fint sa det:
- Som en bra och en dålig nyhet, där den bra nyheten är att det inte finns någon dålig nyhet.
Kände mig sprallig, glad och upprymd när jag packade Lilleman i bilen och poppade mot närmsta postombud i förmiddags.
- Hänta ket, nynnar Lilleman glatt och känner stämningen i bilen.
Stämningen som var en helt annan på vägen hem.
Hur förklarar man för en tvååring att där inte var något ket att hämta? Hur förklarar man för en tvååring att posttanten dricker sprit på jobbet och skickar avier till folk bara för att vara elak? Hur förklarar man för en tvååring att paketet som mammi fick hem förra veckan, som inte vägde 6,4 kg, är det samma paketet som alltså inte existerar idag?
Det gör man inte. Man köper bullar och två ket mjölk istället, åker hem och fikar i regnet.
6.4 kg.
Vad väger ett hästhuvud? Kan det verkligen vara till mig?
Det måste ha skett ett misstag.
En gammelgädda? Eller är det vackert och omtänksamt?
Är jag så dum att jag har beställt något som jag inte ens längtar efter tillräckligt för att komma ihåg att jag har beställt det?
Ska jag, lilla jag, få en överraskning?
Har dom tagit fel på Knaada, kanske är det en annan Knaada.
Kommer det med en faktura?
Ska jag få en överraskning?
Lilla jag?
- Oj, hörde du den där fjången!? Frågar Dum lite småirriterad.
- Ja! Men jag har aldrig hört att det fjongat förr, har du? Dummare höjer ögonbrynen och låtsas verka förvånad men lagom engagerad. Det här är ju viktiga saker, det vet hon.
- Ja, jag hatar när det fjongar hipp som happ, säger Dum och liksom makar sig lite närmare ratten, en skinka i taget. Det känns tryggare att köra så – närmare rutan.
- Men tror du inte att det var bara det där irriterande klongklongen som lossnade nu, frågar Dummare med en strimma hopp i ögat. Kanske hade de gamla problemen löst sig själva!?
- Kanske eller så var det nåt annat som lossnade, säger Dum och rycker på axlarna.
Samtalet slutar ungefär här eftersom vi båda vet att vi inte kommer längre. Inte närmare varken slutsats eller lösning. Bilen rullar ju. “If it aint broken, dont fix it” är Pappis motto, och när det gäller bilar är jag helt beredd att hålla med.
Har du två barn, skit i alltihopa! Sockerstinna barn är ändå inte bra för någon.
Kanske känns det bättre när batterierna är tomma, för mamman alltså.
v
Länge och väl har jag grubblat på detta delikata problem. Hur ska jag sortera alla barnkläder, bebiskläder, mammakläder, sommarkläder, vinterkläder, fan och hans moster?
Lådor/plastbackar har inte varit lockande eftersom jag tycker dom tar plats vare sig dom är tomma, fulla eller halvfulla. Dessutom skulle det kosta mig en förmögenhet att sortera upp Knaadahuset i lådor för 40 kr stycket.
Så en dag fick jag äntligen min snilleblixt, dom brukar ju dyka upp och slå en i skallen förr eller senare. Den här gången blev det senare, men bättre det än aldrig.
PP-Väskan med dragkedja – Klart å betart!
Nu är Pappi och inhandlar etiketter till lilla mig… Trallalalalaaaa… *nynnar*
Rik som ett troll! Dineros, fatta! Dólares. Im a rich bitch!
Ska jag bara hitta kistan också, den kan väl inte vara så långt borta…
Eller var det M för Mammis och C för Chicken?
