Lilleman byter upp sig.
Lilleman är en stor kille nu.
Han har slutat släppa bruna små ubåtar i badvattnet.
Ellerhur Lilleman!
Eller hur Lilleman!!?
Det är väl så här man får folk att mogna, man ger dom något vackert att vårda.
Jag fick en häst, Lilleman får ett badkar.
Grow up kiddo, no more poopoo in mammas ditt nya badkar!
Jag – Hej, väckte jag dig? …å hon ska vara småbarnsmor?
H – Nej, men jag är väldigt fertil!
Jag – Öh, hmmm… …what the – va, var det där ett skämt – ska jag skratta nu?
Hur gammal är hon egentligen?
Det är ett 50+ skämt!
Ligger dom med varann nu?
Svarar hon telefon när hon ligg…
- Fertil??? Jag höjer ögonbrynen så att hon ska fatta att jag tycker det var ett aningens lustigt skämt…
Ju mer man vet desto mer vet man att man inte har!
Jag får nog knåpa ihop en affisch till. Snålberta på min axel säger nämligen att jag inte får köpa den. Men det finns väl inget annat sätt att leva vidare på?
Haha, det är inte så ofta jag delar filmklipp med er, men nu sitter jag här och fnissar för mig själv åt syrrans granne. Han har tydligen bestämt sig för att få gräsmattan klippt, kosta vad det kosta vill…
Jag vill ha den med vit text på svart bakgrund. Jag vill ha den tryckt på ett blankt papper. Jag vill ha den 49 cm bred och 69 cm hög. Jag vill ha den dinglande på min köksvägg i en svart ram. Jag vill ha den nu.
Har jag väl bestämt mig för en sak så har jag väldigt svårt att acceptera att det inte blir riktigt så. Jag gillar inte nästan, nästan är fult. Nästan är inge kul.
När inte ens internet har att erbjuda det jag söker blir jag sur, förvirrad och gråtmild. Keep calm and carry on, det är ju precis det jag gör. Nu har jag knåpat ihop min egen på svart bakgrund och tänker trycka den själv, basta.
Det är helt fritt att känna sig avundsjuk om ni vill, snart är den min.
Mamman: – Vad heter den gröna pippin?
Lilleman: – Pappagojan.
Mamman: – Vad heter den andra fågeln då?
Lilleman: – Mammagojan. Vart är bebisgojan?
Lilleman: – Mamma hals. Lilleman hals. Pappa ingen hals.
Mamman: – Nähä, vad har pappa då?
Lilleman: – Fägg.
Mamman: – Kan du cykla?
Lilleman: – Nej. Ja. Nej njae. Njaaaaå.
Lilleman: – Mamma dussa jöven?
Mamman: – Ja, den måste man också tvätta.
Lilleman: – Åh, mamma tojka jöven!?
Mamman: – Ja, det måste man när man har tvättat den.
Lilleman: – Mamma gullig jöven.
Mamman: – Tihi, tycker du verkligen det!
Ja, i den här stilen går våra dagar. Och jag som ibland undrar var dom tar vägen!
Vad skulle jag göra utan min alldeles egen Byggare Bob/Emil? Vi har haft kul, skitkul, nu kastar vi oss vidare in i nästa projekt – TVrummet. Men först ska vi njuta lite av några före- och efterbilder, det är ju liksom lönen för mödan.
* 1 pk tagliatelle
* 1 pk chorizopølse eller annen spekepølse
* 2 båt hvitløk
* 2 dl kremfløte
* 2 dl revet eller høvlet parmesan
* 2 stk eggeplomme
* ½ ts nykvernet pepper
* 2 ss hakket frisk basilikum
* 2 ss sitronsaft
Såhär gör du:
1. Fräs chorizokorven med hackad vitløk ett par minuter. Koka pastan enligt anvisningen på paketet.
2. Häll i grädde och parmesan, låt det koka ett par minuter.
3. Tillsätt pastan. Dela äggen och rör in gulorna i pastablandingen tillsammans med basilika.
4. Smaka av med citronsaft och peppar.
Jag har länge vetat hur jag vill ha hallen, jag har drömt om fler än fem krokar, kanske t o m en platsbyggd skohylla. Men ett projekt som att fixa hallgolvet med en hund, en norrman och två småbarn i huset är inte så lockande.
Det var då och nu är nu, och nu är jag äntligen klar. Nu är jag klar för ett glas rödvin.
Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna, det är så kusligt mörkt i det där hörnet.