Thursday, September 30, 2010
Nej, det är inte toaletten jag tänker på
Sen den dag vi flyttade ihop har Pappi drömt om en egen läshörna innehållandes stol med fotpall och en lampa. Inte alltför stora krav kan man tycka, men… Idag fyra år senare kan han inviga den. Eller egentligen inte, för ikväll har jag suttit där. Men en annan dag…
Vi satsade på det färdigslaktade lammet som enligt mig gör sig mycket bra mot mammis mammi-goes-crazy-golv. (Fyra år till för att föda upp ett eget lamm att klä en secondhand-stol med kändes som ett större projekt än jag var sugen på.)
Tavlan är rykande färsk, kom från tryckeriet igår. Jag älskar den, bär den runt med mig och provar olika väggar. Vad tycker ni, ska den få pryda den gröna köksväggen? Eller ska den få pryda pappis pimpade läshörna eftersom det typ är den enda tavla i huset han är uppriktigt förtjust i?
PS. Han den gröna killen i hörnet är bara min tekniker som rekar setet, hade han vetat att han skulle bli plåtad hade han förstås bytt till en ren tröja och ett par mindre skor.
Thursday, September 30, 2010
Jag har bevis på det
Minns du den gamla goda tiden när man hade en mobil som förstod dig. En mobil du som kunde förstå och älska.
En mobil som alltid fanns där för dig, hade hur mycket power som helst och alltid gick att prata med i.
Den tiden då du kunde sms:a med vantar, köra över den med cykeln och tappa den i drinken utan att mista kontakten.
Minns du det?
Pappi har beställt sig en ny telefon idag, en 6310. Pappi är datanirdarnas datanird och livnär sig på programutveckling, när han väljer att byta ut sin nya “Ericsson x10 mini” till en begagnad “6310i” måste det väl ändå vara ett tecken på att det var bättre förr…
Eller?
Betyder det kanske bara att det var Pappi som var bättre förr?
Wednesday, September 29, 2010
Speciellt en sån här dag
De sista dagarna har jag provsmakat lite på det riktiga livet. Det där man arbetar ni vet. Ja, för min del innebär det ju inte dress, sushilunch eller kundmöten.
Jag har bara suttit uppe halva nätterna i mysbyxor och knåpat ihop en webbsida till min fotografgranne som har tagit steget från mammaledig till egenföretagare.
Idag har vi publicerat den, det är en stor dag för Maria. Det är en stor dag för mig. Jag är kanske inte bara mamma, jag är designer också.
Jag vill säga grattis till Maria som har blitt med webbsida! Och ett stort lycka till!
Pssst, Maria! Nu kan du komma med finflaskan!
Filed in Uncategorized
|
|
Tuesday, September 28, 2010
Jag har en enorm hög.
Längst där uppe hänger någon mer eller mindre väsentlig idé och dinglar.
Vilken ska man rädda först?
Den som snart faller från toppen, den i botten som håller på att mosas av tyngden eller den i mitten som redan blitt lite smått kocko som följden av syrebrist?
Igår gjorde jag äntligen färdigt mitt eget lilla Knaada Manifesto. Den idén var stulen härifrån, onödigt att ha stöldgods som dinglar på toppen tänkte jag, nu med helikoptrar i farten å allt…
Monday, September 27, 2010
Skitsnack.
Här hemma säger dom precis som vi säger.
Lilleman är lite krasslig idag och jag har försökt att få honom att vila en stund:
- Mamma, hjäääp! Jag haj en stol snolklåka i näsan! Hjääp!
- Ojdå, det är väl bästa att mamma hämtar ett papper så att vi kan ta bort den då. Egentligen är han bara täppt i näsan och jag tänker försöka smyga i honom lite nässpray.
- Jag hämtar lite papper och så ska du få medicin i näsan så blir det bra.
- Nej! Inte mela-cin! Nu bättle.
- Okej, men då får du försöka vila lite så ses vi om en stund.
- Nej, jag e busy. Fint vädel, hal inte tid. Måtte gå nel, äl snäll!
Sunday, September 26, 2010
Dom kunde väl ha ringt först!
Vi är ju kända här uppe i Norrland för att titta ut genom fönstret och undra vem som kommer. Men när jag har en helikopter som vispar runt i mina äppelträd, då försöker jag inte ens gömma mig bakom gardinen.
Jag vet inte vem dom är ute efter, men det är inte mig. Hade det varit mig dom skulle haffa så kunde dom ha gjort det alldeles nyss, bara stuckit ut en hand och grabbat mig i hårbandet. Och är det bara ett besök så tycker jag faktiskt att man kan ringa först, så att folk hinner få lite Gevalia i bryggar´n.
Kan inte låta bli att undra om det kanske smyger runt en skadeskjuten björn här i krokarna? Eller kanske några galna bovar och banditer?
Finns det en lag på att man ska klippa gräsmattan och plocka ruttna äpplen på vackra höstdagar? Ja, då kommer det väl en böter med posten till veckan.
Den som lever får se.
Friday, September 24, 2010
Något gott, något kul och en överraskning
Alla bra presenter behöver inte vara en traktor.
När Pappi har varit på roadtrip förväntas både pensent och pakit från en viss tvååring.
Mammi på roadtrip däremot är något så osedvanligt sällsynt att där glöms det bort att förvänta sig något överhuvudtaget. Vilket jag i min tur var glad över, det gav ju mig fria tyglar. Inget varken traktor-, tejp eller paketsnörestvång.
På kvällen när jag om hem från Göteborg sov pensentkillen. Jag prasslade, tassade, pysslade och skruvade. På morgonen när han vaknade satt en liten postlåda precis i lillemanhöjd på hallväggen, självklart innehållande post.
Då var min sovmorgon över, jag vaknade av skriket:
- BESTEMOR JAG FICKTE P O S T!
Ett brev med pennor och ett med en liten liten chokladbit. Lyckan var stor och dagen var gjord. Läragåvagnen blev en postbil och varje papperslapp till post. Chokladbiten – den har han fortfarande inte haft tid att öppna – å det säger inte lite det!
Lådan kommer från Bruka Design och finns i många färger, nästa roadtrip så blir det Fiselottes tur att få en. Här ska jag posta kärleksbrev och annat fjant tills den dag dom är tonåringar och skäms livet ur sig och mycket mycket längre…
Thursday, September 23, 2010
Thursday, September 23, 2010
Nästan tandlös
Och tunnhårig.
Dessutom dreglar hon mer än våran hund.
Hon har talsvårigheter och fattar väääldigt trögt.
Tjejbaciller också – har hon å-åingen tissefant!
T-t-t-tr tro tror ni på full fullaste allvar att det är kul för mig att få hö-hö-höra hur lik vi är varandra?
Look-a-like liksom, vem i hela universum vill va look-a-like med den räkan?
Nej, tacka vettja Bagge.
Anders Bagge.
Bagge och jag. Typ.
Wednesday, September 22, 2010
Jag har en lite pinsam fråga
Kan man få enäggstvillingar med två års mellanrum om man har gjort dom samtidigt?
Wednesday, September 22, 2010
Vad hade du jobbat med då?
Jag tänker….
Hade man hittat sin drömutbildning utan internet? Hade man haft samma mål och mening? Vilka jobb skulle man ha sökt? Hade kunder hittat till din lilla butik? Skulle typingskills vara en raritet? Finns det tokiga och inspirerande människor man aldrig skulle lärt känna då? Din titel kanske inte ens existera?
Vad hade du jobbat med om internet inte fanns?
Tuesday, September 21, 2010
More is more när Mammi fyller år!
Grädde på moset däremot, det kan kanske bli lite mycket.
Smörgåstårta tycker Pappi blir lite mycket. Gräddtårta med kött på liksom, och jag kan förstå det, det gör ingenting.
Mer till mig, han kan äta nån annan grej!
Så nu är Mammi glada trettioett. Trettioett å skitmett!
Tusen tack för gratulationer ni luringar som redan klurat ut att det var min dag idag!
Monday, September 20, 2010
Jag har visst haft alla hästar hemma!
En gång.
Det var ett överfullt stall med små gruvponnysar. Dom kom direkt från Falu Koppargruva, små, tjocka och blinda. (Hästar blir det när dom varit under jorden för länge.) Men det hindrar dom inte från att långsamt slita och släpa. En febril hjärnaktivitet som leder absolut ingen vart. När jag tänker på det inser jag att det faktiskt var precis samma dag som jag piercade min tunga.
Nog om ponnysar, hemma eller inte, jag har ju massor med små rader som måste plitas ner.
Portad i Göteborg? Å nej å nej. Vi har varit så skötsamma så. Brandmannen han var alltså bara vår ofrivillige guide för en liten stund. Han såg ändå inte ut att ha bråttom tyckte Knaadamormor.
Och den där hemska fjollan som hoppade ut framför bilen, han sitter väl tryggt där hemma i sina korta manchesterbyxor och läser kompliserad poesi nu. Gnider sig lite undan sömmen som klämmer, hans vänner lyser med sin frånvaro och så äter han dillkaviar direkt ifrån tuben eller nåt…
Varför trådbussar har företräde är en diskussion vi kan ta senare nån gång. Jag fattar inte, dom hittar ju åtminstone vägen, låt stackars små turister och andra vilsna människor köra först för tusan.
Men jag har ju varit i Oslo och sicksackat bland pickarna förr, jag kan det där. Ja, jag vet. Trådbuss i Oslo heter Trikk, men Lilleman kan inte säga det så i vår familj heter den picken.
Vad gjorde vi i Göteborg då?
Flyttade ut Lillasyster – Flyttade in Lillasyster – Drack vin, pilsner och finkaffe – Shop til we droppade – Ikea gånger 4 gånger – Jysk alldeles för många gånger – Chilli och dreglade – Bannade kustvädret och frös nästan röven av oss – Sov få timmar på små luftmadrasser – Hade fantastiska kläder och såg storstadsaktiga ut – Skruvade möbler och hade en helt otroligt härligt upptagen utanbarnminisemester Knaadamormor, Lillasyster och jag.
Och fint får hon det systeryster.
Men nu ska jag baka en sockerkaka.
Sunday, September 19, 2010
Men inte alla hästar
Rent fysiskt så är jag på hemmaplan igen, resterande kommer förhoppningsvis budat imorgon. Förståndet, talförmågan och piggelinkänslan försvann obemärkt natt mot söndag. Det är jobbigt att ha semester :)
När allt är på plats ska jag försöka mig på en liten summering av vår roadtrip. Har en hel del annat att ta igen också, vad sägs om 272 nya blogginlägg att gotta sig med!
Thursday, September 16, 2010
Ambulanskillen pratade iallafall ren och skär norrländska! Härligt å höra när man är förvirrad, rädd och väldigt långt hemifrån tycker jag.
Han kunde förklara precis var vi skulle köra och precis hur vi skulle köra. Och han gjorde det på samma pedagogiska norrländska som han säkert använder till folk som har halva inanmätet hängandes utanför jackkragen.
Så nu är vi iallafall på plats, på rätt plats.
Och vad det gäller den där killen vi höll på att köra över (läs: bara nästan), jag tycker han ska vara glad att han har sina knäskålar kvar, det är det faktiskt inte alla som har.
Nu ska vi ut på shopping, forts följer…
