Ja tack. Men nej då, här sitter jag i min lilla bloggarvrå och nedräknaren den tickar på…

Mammi hemma, tjock och i raggsockor – Check

Väskan packad och orörd – Check

Lagt till “att föda barn” på komihåg-listan – Check

Kolhydratladdat – Check

Sprickfärdig – Check

Sista magbilden – Check

Dåligt på tvn och egentligen inget annat för mig heller, överväger att föda barn ikväll…

Nej, det är inte en bild på nya Lillebror. Det här är Lillberta för nästan två år sen.

Ja, det är fem dagar kvar och vem vet kanske blir det tre veckor till av väntan.

Men det hjälper inte, varje kväll går jag och lägger mig med ett litet hopp om att inatt, kanske… Gäspar och känner eventuellt kanske en liten sträckning, håller andan i hopp om att den aldrig ska sluta utan övergå till en värk. Så blir det dagen igen. Vaknar av Lilleman som kommer tassande – vill ha barntv och ett papper till sin snorkråka. Jag vill ha kaffe, gårdagens statistik och kanske ett par nya registreringar på Bloggvy. Snart kommer hantverkarna. Mm, nytt projekt på gång, det ena avlöser det andra. Återkommer om det senare idag.

Sippar lite kaffe och letar fram mitt gamla blogginlägg från den dagen då Lillberta kom till världen. *fniss* Ganska rolig läsning faktiskt, har du tid så läs den du också. Men inga tårar!

God morgon förresten, ny dag – många nya möjligheter!

Vilken liggdel ska lillebror ha i vagnen? Vilket fårskinn känns mjukast? Och är det gott nog?

Hela familjen går i väntans tider…

Loppissängen är skurad, placerad och bäddad. Origami-pippisar på kvist och välkomstkommiten på översta hylla.

(Märta här ser du vad jag skulle med den nakna grenen till)

Namn vet vi av erfarenhet att det ändå inte är någon idé att ha klart innan man vet vem som ska få det. Men här är några norska förslag från Bestemor & Bestefar:

Lugn! Snorre är redan struket, men ett gott exempel på varför det blir lite extra komplicerat att hitta namn som passar i båda länderna. Vetle är nog min favorit på den här listan.

Å på den andra Eddie eller Ebbe… 7 dagar kvar.

Samtidigt som vi tänker att det är dags att stryka ett par namn skriver vi istället till nya.

Elva dagar kvar, vem är du?

Ni vet den där låten på utrikiska “Skäms på dig om du lurar mig en gång, skäms på mig om du lurar mig två gånger”…

Vem som har lurat vem eller ska skämmas den här gången vet jag inte, men ska det verkligen vara nödvändigt med en tredje förlossning? Tänker tillbaka på tiden med Fiselotte och blir inte ett dugg klokare.

Tretton dagar kvar, sex om man ska tro Tant Märta. Hon är sannolikt den klokaste varelse jag känner – kanske har hon rätt. Sex dagar kvar?

*gulp*

Huvudet dumt får kroppen lida. Nu har jag klickat hem papper till den där förbaskade mobilen som jag för övrigt redan är less på!

DIY or DIE – Tranor skall det bli. Ingen stress, men helst på en gång.

Det finns säkert ett fint ord för sånt här betéende!? Typ “stressrelaterat origamisyndrom för opackade bb-väskors preggosaurusar” eller nåt?

Och är du en tjej så får vi improvisera, det blir säkert bra det också. Kan tjejer heta Eddie?

Jag lutar nämligen åt Eddie. Pappi börjar få kalla fötter och klurar på fler alternativ. Hur som helst så utgår vi från att det är ett gossebarn. Lilleman skulle bli väldigt förvånad om lillebror har en snippa, han räknar starkt med en snabel nu.

Snabel eller inte, blöjor storlek 1 är inhandlade. Idag också några sista pyttesmå tröjor och byxor. Napparna är kokta.

Och framförallt, jag är snart klar med staketet. Ursäkta uttrycket – Men jävlar vad jag har legat i! 42 pinnar kvar och blir Eddie inte ivrig och ska ut i förväg så hinner jag.

Tänkte att jag ska för mitt eget psykes skull börja räkna dagar istället för staketpinnar. Sätter upp en nedräknare här i högerkanten, 20 dagar kvar. (2,1 pinnar /dag = grislugnt)

Vet ni vad!? Det gör ingenting att det är dags snart.

Imorgon är det barnmorskan igen. Lyssna på lillhjärtat med en apparat känns nästan överflödigt när jag dagligen kan höra hur hans hicka rytmiskt kluckar där inne.

Foto Marias of Sweden.

Egentligen helt andra prylar än mig Maria skulle plåta idag. Jag har nämligen en sista nyhet jag tänkte få ut i shopen innan Vilgot-Alfred-Eddie-Albin Folkesson gör entré och idag var det jobb som gällde. (I mysbyxor. Man får visst jobba i mysbyxor, om man vill)

Ledtråd ett: Liten men naggande…

Ledtråd två: Kostar ca 100 kr litern

Ledtråd tre:

Vi började dagen med en ok-stämpel hos barnmorskan. Huvudet ner och fötterna upp. Han ligger strax över kurvan och kan kanske bli lite större än de andra tre-å-ett-halvtkilos-fjantarna jag fått.

Det kan också vara så att det är mamman som har lagt på sig lite extra den här gången. Egentligen vet jag ganska så säkert att det är det senaste alternativet som gäller i vårt fall. Men jag tror det är förbjudet för barnmorskor att kalla sina patienter för fet. Eller kunder, heter det kunder?

Babycenter.com: “Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens”. Så det så!

För exakt två år sedan…
såg det ut såhär på bloggen, då i vecka 26 med Lillberta på jäsning:

Något tog ett järngrepp runt magen inatt och jag tänkte nu är det allvar. Fan mig som har fokuserat på byrålådor och staketbygge, fyra veckor kvar och BB-väskan är inte packad.

Vart är bebis-bilstolen? Jag borde raka benen! Han har ju fått varken filt eller namn ännu! Vad ska han heta? Tur att vi har vinterdäck på bilen. Hur fort går det med unge nummer tre?

Det skruvar till sig ytterligare ett varv i magen, jag håller andan i spänd förväntan, är det en värk påriktigt?

Nej, det var bara en räka i falsk utstyrsel. Förklädd till en pizzaskinka och med onda avsikter hade han bestämt sig för att göra småtimmarna sura för mig. No more pizza från the lokala pizzeria for me, tack. Nu är räkan spolad dit han hör hemma och jag återgår till mitt staketbygge.  Ska bara klicka hem en filt och packa väskan först…

Känner mig ganska träffad gör jag. Bullens dag skulle ju kunna vara lite min också, men jag inväntar väl prinskorvens dag istället.

Vilket datum? Det vet jag inte, men den känns väl värd att vänta på. Vi har så mycket gemensamt prinskorven och jag – Rosa, knubbiga och båda stoppade i ett alltför litet skinn.

Allvarligt, jag börjar svälla på ordentligt på kvällarna och konstaterar med en sur upstötning att jag bara är i vecka 34. Snygga läppar inpå kvällskvisten alltså, men det jämnar snabbt ut sig med vaggande gång och smårapande suckar. Bo är namnet som för tillfället toppar listan. Pojkkläderna är tvättade och snart ska väskan packas.

Nog om det, idag var det alltså kanelbullens dag och jag rekommenderar luddiga bullar! Absolut snäll mot sura uppstötningar är Kanelbullemattan från Bombadill.

1+1 blir 3, jag har 8 veckor kvar och bebisen är drygt 40 cm lång. Det betyder i stort sett att han nu har huvudet ner och samtidigt killar mig under hakan med tårna och att jag är i vecka 32.

Nu ska jag packa väskan och dra på min årliga tjejhelg, eller som jag också kallat den Blåbärslopp i socialträning. Jag ska lukta på vin, lyssna på skvaller och försöka att inte somna före 22. Mina gamla partypolare har ju också övergått till familjellivet, vi tar våra kombisar och kör ut i skogen för en helg med gummistövlar, rödvin, ett helt gäng ungar men inte en karl så långt ögat kan nå.

Jag hoppas att ni också har en finfin helg framför er, vi ses på måndag!

Foto: Min mage i vecka 31 av Marias of Sweden

10 veckor kvar. Jag har nog aldrig bäddat spjälsängen så tidigt någon gång. Förresten, tänk att jag har så många ungar nu så att jag kan slänga mig med uttryck som “förr nån gång” och “ingen av dom andra”! Inte konstigt att jag känner mig mer som en äggsjuk gräsand än hon “den där vackra gravida varelsen med ett speciellt skimmer över sig”.

Första barnet, andra ungen och vad säger man om den tredje?

Idag fick iallafall första barnet följa till barnmorskan och lyssna på lillhjärtat. Det var så spännande att han såg helt gråtmild ut, tror han glömde att blinka. Sen vägde vi oss och konstaterade att Lilleman är starkare än jag, så fick han sätta ett plåster på mitt finger och bestämma kvällsmaten. Tårta med hamburgare, det blir en bra dag det här!

Cirka ett och ett halvt kilo väger lillebror och namnet som vi ruvar på just nu är Walter. Enkel- eller dubbel-v, jag vet inte?

Men han har en säng.

Dessutom är jag redan mätt av den gräddiga pastan så det nedrans godiset fastnar liksom i halsen och colaglaset framför mig når jag inte för magen tar i kanten på bordet.

Är det hösten/mörkret/vädret eller är det bara jag/lillebror/vecka 28 som spökar? Lillebror väger nu drygt ett kilo så jag kan inte skylla vikten på honom, men humörsvängningarna dom får han banne mig stå för. Och så är jag lite bitter för att jag inte orkar köra skottkärra längre också.

Harry, eller vad säger du? Frans, kanske… Bertil. Skulle kunna tänka mig ett norskt namn den här gången, men Snorre går fetbort. Sondre? Börjar bli dags att fundera på namn nu… Förslag mottages tacksamt!

Lilleman har fastnat för Vilgot-Mats, hjälp! :)

Har iallafall inhandlat hans första outfit! Det blir en cool kille, det vet jag.

Det sägs att jag är gravid och ska föda barn snart!? Det här är uppgifter jag måste kolla lite närmare på, känns bekant men är mycket osäker på sanningshalten i det hela.

Och det efterfrågas bilder på magen, duger det med dom från 2009? Jag tänkte nu idag när jag ändå är inne på det där med återvinning av inlägg och sådär…

Nähä, så det känns inte spännande och innovativt tycker ni!? Okej, då ska jag försöka fatta att jag är på smällen och så återkommer jag med en rapport. Ska se om jag hittar en kamera som kan fixa hela mig på bild också…

Och en penis!

Lilleman är eld och lågor, hans önskan har gått i uppfyllelse, det är en kille! Och han ska heta Vilgot. Det har nämligen bästa dagiskompisen en lillebror som heter. Det var två önskningar av tre, bara en sista liten liten grej som Lilleman så gärna så gärna också skulle vilja önska…

En meter. Det skulle ju vara så lagom om bebisen – lillebror – Vilgot är cirka en meter när han föds. Helt redo för fotboll.

Mamman däremot, är inte helt redo för att krysta ut en meter bebis, kanske inte heller till att bara ta någons namn bara sådär, men det tål att tänkas på! För vem vill väl göra Lilleman besviken?

Jag har äntligen fått en hel hög med vackra gravidbilder. Jag känner mig stolt över Maria som har fotat, visste inte att det var möjligt att få mig bra på bild. Och så känner jag mig stolt över mig själv, visste inte att det var möjligt att få mig på bild överhuvudtaget. Naken dessutom, som jag gruvade mig!

Skulle vilja visa er några av dom men jag är rädd att det blir som en sån där gammal ketchupflaska i glas. Först ingen bild på mammi, sen ingen bild på mammi och tillsist kommer allt. Vill ju inte att ni ska sätta semlan i halsen, så vi nöjer oss med dessa.

Och härmed sätter jag punkt för graviditeten den här gången, no more preggosaurussnack!

Oops, nu gick vattnet. Jag vaknar till, nej jag kissar nog bara på mig. Klockan är två, sängen är torr och jag känner mig lurad, som vanligt. Det var väl kanske bara en ovanligt varm fis. I flera kvällar har jag lagt mig med känslan att inatt kan det ske. Är det en Fiselotte eller är det en Pruttåke? Vem vet? Och vem vet när vi ska få veta?

Pappi sitter och jobbar, jag stryker honom över axeln, går på toaletten och nämner inget speciellt över mitt fisförvånande uppvaknande. Somnar om för att ganska snart vakna igen och förstå att det var allvar. Pappi sitter i telefon, jag vill ju inte stressa livet ur honom men känner att det nog är läge att berätta.
-Älskling, jag är med barn. Jag menar, vi ska föda barn. Han verkar ta det hela med ro nickar och avslutar sitt samtal.

Det är först när jag lutar mig över diskbänken står och flåsar genom näsan han fattar, tar på sig skorna och ska starta bilen. Värken är över och jag får övertyga honom om att det inte är bråttom alls. Ta du en cigg och en dusch så ska jag ringa BB. Tanten i andra luren tycker att vi ska packa väskan och komma in. Jag ringer mormor, övertygar även henne om att det inte är någon panik men att det är dags för henne att ta en promenad hit. Hon ska nämligen få äran att passa Lilleman. För vi ska åka och hämta en bebis.

Den lille svarte sitter på sofflocket och ser sömndrucket på cirkusen i köket. Han är väl kanske den enda som fattar vad som faktiskt är på gång, eller så hoppas han bara på en ovanligt tidig frukost.
Skäggstubb är okej på BB men inte i vilken längd som helst anser Pappi och går ut på bron för att raka sig. Han har nämligen upptäckt att på det sättet behöver man inte städa efter sig heller. Här finns tid att spara. Mm, ja, det blir nog fint. Klockan är halv tre på natten och Pappi rakar sig, förlåt, trimmar sig ute i rimfrosten. Man måste vara fin när man ska föda barn.

Och jag då, vad gör jag? Det vet jag inte. Jag frustar väl runt och försöker reda ut det där med diskmaskinen och innetofflorna, är jag kissnödig eller hungrig, många frågor som ska lösas innan man bara kan dra sådär.
Pappi är på väg in i duschen. Pappi är klar i duschen. Pappi torkar sig med toalettmattan och försöker att se obesvärad ut när han kränger på sig kläderna på den fortfarande blöta kroppen. Och det vet ju alla att även den mest baggy byxan kan kännas som en kroppsstrumpa i vått tillstånd.

Min tur för en dusch. Det går fort. Ska bara bestämma mig för om blandaren är för varm eller om jag ska hålla mig i den något ostadiga tvålkoppen medan jag frustar och väntar ut värken. Kamelhårspälsen rök ju för ett par veckor sen, kvar på benen finns bara en fläckvis greppvänlig stubb som kanske kan vara fint för barnmorskan att ha när hon ska halka runt i fostervattnet.

Det luktar kaffe. Ska bli gott med en kopp kaffe, nu är mormor här. Jag hör hur dom surrar i köket, känner gevaliastämningen och ett litet sting av avundsjuka medan jag greppar efter något att hålla mig i. Svansen på min souvenirkänguru, något stadigare än tvålkoppen och om inte annat mer greppvänlig. Ojoj, det börjar bli allvar nu. Inte lika kul längre. Klockan är snart halv fyra och jag tror banne mig det är dags att köra. 14 långa mil framför oss.

Gevaliastämningen verkar inte lika lockande längre. I köket sitter mycket riktigt mormor. Inte med en kaffekopp i handen. Inte på en stol vid bordet, baren eller i soffan. Hon, fembarnsmamman, har tryckt upp sig i en käpphästliknande ställning på en stol intill väggen. Hennes ansträngning att se oberörd ut är förgäves. Ögonen står som pingpongbollar ur skallen och håret påminner mig mest om en tofsvipa. Jag slänger en blick på Pappi, han ser också ut som en vettskrämd tofsvipa.

Jag skickar ut honom i bilen med packningen. Det börjar verkligen bli dags att sticka, 14 lååånga mil framför oss. Mormor försäkrar sig om att jag inte tänker sminka mig innan jag åker. Det har hon helt rätt i, man måste vara fin när man föder barn, men inte så fin. Ojojoj, det börjar bli allvar. Värkarna är starka, plågsamma och betydligt tätare än vad man skulle föredra för en biltur på fjorton mil.

Nu. Nu börjar det verkligen bli dags att dra. Nej vänta. Jag är nog hungrig. Nej, jag menade kissnödig. Inifrån toaletten bankar jag på dörren och fnyser halvt obegripligt till mormor om en ambulans. Hon måste nog hämta Pappi för att ringa BB och se om vi ska ta en ambulans istället. Pappi, inte ett dugg mindre tofsvipeliknande kommer förskräckt in igen. BB försäkrar oss om att det nog ska gå bra ändå och vi kör. Eller rättare sagt Pappi kör. Jag upptäcker mest användningsområdet för det där fåniga handtaget som sitter ovanför dörren.

En och en halvtimme plus två omparkeringar senare bestämmer vi oss för att passaten står fint där den står. Ringer på, flåsar hiss, tar i hand, flåsar mot väggräcket. Det är då man vet att man är i goda händer, när det finns ett väggräcke för frustande preggosaurusar. Då vet man att man har kommit rätt. Klockan är sex på morgonen och vi ska föda barn.

Den här gången hade jag bestämt mig för att inte vara så jävla vrång. Jag skulle bara tacka och ta emot alla smärtstillande medel som erbjudes. Äppeljuice, ja tack! Lustgas, ja tack! Epidural, ja tack! Nej vänta, jag tror det är för sent. Jag tror det kommer en bebis nu. Oj, jävlar det kommer en bebis. Aj, jävlar det kommer en bebis. Äppeljuice, måste vänta, okej. Det är när han bara ser mina ögonvitor han tycker att det börjar bli otäckt pappi. Han är svettig. Jag halkar när jag försöker greppa hans arm. Lustgas! Ett rött märke börjar sätta sig på näsroten efter ett upprepat antal panikgrepp om masken. Hjälp, det kommer en bebis.

08.31, den 21 januari, det kommer en fiselotte! Eller var det en pruttåke? Jag hade glömt att kolla, men fin är den, bebisen. Min bebis, oj, har det kommit en bebis. Vad blev det?

En fiselotte. Men det är ingen Doris. Fin. Väldigt fin. Lik Lilleman. Vi får kalla henne Lillagubben så länge. En liten prinsessa faktiskt. Otroligt.

Lillagubben? Jo, hon mår bara bra!

Till HELMUTPAPPAN!!!!!

Med otroliga 8 minuter tidigt har vi en Närfödsvilkenbebbe Mästare,
nämligen Helmutpappan!

Den 21 januari, klockan 08.31 föddes Fiselotte.

Helmutpappan jag är otroligt imponerad av dina gissabebbefärdigheter, jag hoppas du kan höra våra fanfarer! Sänder också en guldstjärna och 2 gr bebisdoft av den bästa sorten. Grattis!

Ha en fantastisk helg och njut av din nya titel!

En fantastiskt fin, nöjd och frisk liten flicka.

Vi återkommer inom kort, tusen tack för alla lyckoönskningar!

Eller fantastiskt modigt?

Att ensam på natten äta upp sin spränggravida sambos alla doughnuts…
Jag känner en kall stämning här hemma.

Arla och arla, 10.39 är väl ganska tidigt!? Det här börjar bli långrandigt.

MN jag finns här för en powerwalk, when ever you like!  Hanna nästa gång du ska på IKEA och stressa, kan jag komma med och bära om du vill! Orsakullan, är det något du vill ha hjälp med? Jag är en jäkel på att måla tak, bära tungt och städa trånga utrymmen.

Skrämmelie har helt rätt, jag har läsare att tänka på och måste skärpa mig.

Från och med idag är det här en modeblogg med heta tips och bilder.

Dagens Outfit

Byxa Twisted, loose fit for twisted women
Knappar i gylfen och ett schysst häng
(Åhléns, gratis när pappisar betalar)

Magtop, klär alla figurer
Trekvarts- fram och hellängd bak is the shit
(Ta två å betala för tre på en reasnurra)

Vit StretchTop, med kökspatinering
För ett hetare intryck valde jag en transparent variant idag
(Alla trix för att få till en färdknäpp, fnizzz)

Okej, okej, det var allt för idag tjejor och killisar! Nu ska jag till Helles Nagelsalong och be dom ta en titt på mina footmushrooms.

KRAMISAR