för snart är den här freakshowen över!

Jag hoppas innerligt att det här är dom sista bilderna jag bjuder på av min bleka, sprängfyllda lekamen. Så passa på å glutta nu för snart är den här freakshowen över!

Välkommen Elma, Algot, Douglas, Wilgot, Vilja, Alfred, Signe eller vem det nu må vara.

Frågade Lilleman om han hade planer om att bli världens bästa storebror.
- Nej bjoj, svarade han och tog irriterat bort min hand från sitt hår.
Jag glömde nog kanske nämna för honom att det finns bara ett korrekt svar på den frågan, får prova igen.

Idag ska BB-snus inhandlas, julgranen BB-plundras och bilen BB-tankas. So long!

Packat å klart

Jag sneglar lite på listan och funderar…

Lilleman behagade att stanna 2,5 veckor extra där inne i bebiskulan. Det ger mig en diff på två evigheter, om man ska vara redo nu och kanske ända fram till februari.

Det hjälper inte, dags att packa…

MVC-journalen – Spreds bland julklappspapper, kolapapper  och andra viktiga papper för en period sedan, letar.

Förlossningsplan – Jovars, få ut ungen. Tack på förhand!

Bra bok – Ska dom bums läsa så tycker jag dom kan skaffa sin egen lektyr.

Kamera – Jepp, ska packas så fort jag gjort mitt sista inlägg för den dagen.

Kontanter, cola, frukt – Vem ska på utflykt?

Necessär – Ska bara damma av den först.

Cerat – Ska kolla med mormor om hon har.

Morgonrock, tofflor, mjukisbehå, sköna kläder, varm kofta – Det går som min dagliga outfit och så länge jag är på plats är mina mjukiskläder också det.

Babyns första kläder och filt – This is the fun part – check!

Babyskydd att åka hem i – Check

Packat å klart. Jag är redo.

Var är logiken?

Är det för sent att ändra sig?

Ju mer det närmar sig, desto mer tänker jag på det. Ju mer jag tänker på det, desto mindre begripligt blir det. Var är logiken?

Fem veckor kvar, hjälp!

eller negativt att vara positiv?

Jag är lite förvirrad. Borde ju vara positivt att vara positiv. På sjukhuset är det mer åt det andra hållet, positivt att vara negativ. Och hos barnmorskan är det negativt att vara negativ.

Jag är RH-negativ och känner mig väldigt positiv.

Nu reder vi ut det här en gång för alla. Wikipedia:
“Rh-systemet används ofta tillsammans med AB0-systemet för att bedöma kompabilitet mellan blod. Rh är en förkortning av Rhesus, som är taget från Rhesusapan hos vilken man först upptäckte faktorn. Det finns flera Rhesusantigen men när man talar om Rhesus utan tillägg menar man vanligtvis RhD.”

ABC-systemet känner jag till sedan tidigare. Det var alltså det här med Rhesusapan, det förstår man ju att det är negativt. Skönt med lite klarhet.

Jag är som bekant mycket gravid

Jag är också mycket beroende av denna häxdryck och det är inte förrän nu jag har förstått det. Julmust är det sista jag tänker på innan jag lägger mig och det första jag tänker på när jag står upp.

Skulle vilja påstå att det är direkt osunt med ett beroende man inte ens vet om. Hur ska man då kunna tillfredsställa sina behov!?

Från och med nu lovar jag att ta mig själv och min graviditet på allvar. Från och med nu och fram tills den dag Fiselotte ser dagens ljus ska det alltid finnas obegränsat med denna gyllene bubbeldryck min kyl.
Jag lovar.

Hur jag ska klara den här förmiddagens abstinens vet jag inte. Tips mottages tacksamt!

Välkommen gamla minnen!

Pappi börjar bli rutinerad nu. Han vet vad det handlar om när jag chockat flyger som en katapult i sängen på den tidiga morgonkvisten. Jag kvider i panik några obegripliga ord. Nakenfis kastar han sig som en superman upp och böjer mina potatistår mot magen. Benet upp i vädret och släpp för i helvete inte förrän Mammi säger till.

Nej, det är inte en parningsakt, kärleksstund eller andra snuskiga små egenheter vi pysslar med på sovrummet.

Vadkramperna har hittills lyst med sin frånvaro, men när de väl dyker upp känner jag igen dom. Det var en liten nattrutin vi också hade när Lilleman bodde i magen. Som förstagångspappi lyste också Pappis supermaninstinkt med sin frånvaro och han trodde varje gång att jag skulle föda, få missfall eller dö.

Fiselotte har varit lite sen att fatta det, men nu har hon tydligen greppat det rejält. Hon kör också på vänster vadmuskel, och sparar inte på krutet.  Som tur är har även Pappi greppat det. Som en familj bekämpar vi krampen från helvetet och Mammi överlevde även denna gång. Puhhh…

Välkommen vadkramp, gamla minnen och första advent!

Många hiss men ett övervägande diss

Jag smakar, smuttar och smattar på det – Doris – Mm, me like.

Jag smakar och smuttar lite till – Dårris – Njae, Karin har rätt, det är inte vackert.

Många svenska hiss för Doris, men ett starkt norskt diss för Dårris.

Jag som precis hade tagit ut segern i förskott och börjat vänja mig vid Doris. Vi får nog tänka om.

Jag har en finsk farmor som på 30 år aldrig uttalat mitt förnamn rätt. Så det vet jag hur det känns.

Vi får fundera vidare, kanske ett mer norskt namn den här gången. Finns det någon feminim variant av Snorre?

Ett grekiskt namn som betyder
“gåva” eller “från havet“

Magen börjar puta ut på sidorna och jag är fortfarande övertygad om att det blir en Fiselotte.

Häromdagen slog det mig att vi faktiskt ganska snart har en bebis i hemmet igen. Och dagarna fram tills dess spenderar jag på att övertyga Pappi om att det är Doris hon ska heta.

Tre goda argument:

• Doris finns inte med på någon som helst namntopplista.
• Lilleman uttalar det Dodis, alla vill väl ha en Dodis-lillasyster.
• På 60-talet blev namnet Doris ett smeknamn för raggarbrudar.

Vad tycker du – Doris – Hiss eller diss?