Han väger 6,5 kilo, har fått sina första två sprutor, älskar sina syskon (på lagom avstånd). Han har precis fyllt tre månader, ler och pratar som en fors. Nog den enda som uppskattar melodifestivalen helhjärtat i vår familj, älskar färger och drömmer om att en dag få köra kobajs med en traktor.
Han är vår absoluta favvodogge!
Varför är det så, att om jag städar och flyttar en sak från A till B, så blir den saken betydligt mer intressant för vissa?
Det kan vara den där trasiga instruktionsboken som legat halvgömd under barnspisen i veckor. Men så fort jag bestämt mig för att slänga den så går barnen skallgång för att hitta den där finaste instruktionsboken någonsin, den som var trasig och som dom alltid har tyckt så mycket om och faktiskt tänkt att dom ska laga.
Den här gången var det läsfåtöljen som flyttades från ett hörn till ett annat och plötsligt blev ett bibliotek.
På bibliotek viskar man, håller sams och läser böcker.
Jag borde möblera om oftare.
- Mamma, i skelettet har man en hjärna så att man kan göra någonting.
*Paus*
- Och har man ingen hjärna så kan man inte göra nästan någonting.
*Paus*
- Då dör man. Det är så det funkar alltihop.
*Paus*
- Alltihop.
På Nyhetsmorgon påstår dom att det är idag. Google menar att det är den 26 oktober. Här är det potatisens dag varje dag och just idag bjuder vi på småptatis á la Lilldogge.
Med underbara byxor stickade av Tante Karin.
Som Laila Bagge och många med henne brukar säga – Sitter som en smäck!
Kanske är jag ensam som har undrat, men vad är egentligen en smäck? Att den sitter bra har jag fattat, men att det är en sån där liten mössa med perfekt passform som hovdamerna bar vid begravning, det visste jag inte.
Hur som helst så har Lillberta fått en ny mössa och den passar som handen i handsken, sitter som en smäck utan begravning, på pricken!
Det är svårt att beskriva Lillberta med ett ord. Men skulle jag beskriva henne med en mössa så blir det den här.
Tack Onkel Pål och Annette!
Lilldogge och jag är nog ganska lika, får vi något med fin färg och form så faller vi pladask. Presenter behöver inte vara dyra.
Ta ett steg på röda mattan och känn dig välkommen till Knaadaklanens filmpremiär!
Idag visas den första knaadafilmen i bloggens historia. “Bestemors lille lerke” är en kortfilm om och med Lillberta och dom små lammen.
Bakgrunden till den här filmen är det förra inlägget och syftet är att förgylla Bestemors erftermiddag, det var länge sedan hon träffade sin lille lerka nu.
Tack till Pappan som har gett barnen någon typ av gehör och musikalisk förmåga och tack till dagis som värnar om och vårdar sångglädjen.
Regi Tondöva Mamman. Produktion Knaadaklanen
Ännu en leksak helt utan behov för batterier! Otroligt omtyckt blev den här fina hoppekossan av lilla hoppetossan. 
Och att den är utan batterier betyder inte alls att den kom utan specialeffekter! Den här kossan är utrustad med både en svans att dra i och en ljudslinga i form av skönsång a´la Lillberta. Lille ko, lille ko, lille söte ko-ooa…
Baserat på gårdagens “Dagens Lilleman” tror Rut-Knut-Tjut att det ska bli något stort av Lilleman en dag. Har hon rätt? Jag brukar med jämna mellanrum checka hur väldresserade barn vi har, om vår fostringsstrategi fungerar. Såhär lät morgonens rutinkontroll:
Jag:
- Lilleman, vad är mammor bra på?
Lilleman:
- Att köra bil.
Jag:
- Vad är pappor bra på?
Lilleman:
- Att stanna hemma.
Punkt tre – Jämställdhet. Check!
Men President? Det är liksom den här killen vi snackar om…
Lilleman:
Vet du, jag vill kalla det för lördag idag.
Jag:
Ja, men det är tisdag idag.
Lilleman:
Mm, fast jag vill kalla det för lördag idag.
Man undrar ju om det är nåt speciellt han tänker på, nåt som börjar på G och slutar med ODIS eller ?
Jag har ändrat mig. Det hettar lite på kinderna och kroppen är sådär matt och nöjd som den bara blir av korvgrillning i minusgrader. Kottarna tar en liten lur och jag tänker att vinter är inte så tokigt ändå!
Idag blev det spontankalas för den här lillpinglan som fyller tre.
Som förste eldvakt stod Lilleman. Eller var det förste korvvakt?
Och förste chokladbollsrullare, – vaktare och ätare har vi här:
Bli inte lurad av mössan, hon kan både tugga och artikulera perfekt:
- Meja sockelabollaj, såja däe? Mamma, såjadäe?
Fia får bestämma idag, här kommer “gulliga bebisbilder” gånger fem.
Här är grabben – Ett par veckor äldre, några hekto tyngre och beväpnad med ett smil som mamman är redo att göra allt för.
Lilleman ser fundersamt på när jag så smidigt som möjligt försöker krypa i ett par gamla jeanstights. Han gnider sina sömndruckna ögon och kommenterar försiktigt:
- Dina byxor har nog krympat lite mamma.
