Att Mammi inte får plats och att fjantbebisen inte får vara med.
Lycka är att få ha Pappi för sig själv en stund.
För busiga födelsedagarEn improviserad tårta för smågourméer. Den är söt, sur, salt, krämig och crunchy. Den har allt och är väldigt enkel att göra!
5 dl Vispgrädde
4 dl Färdig Chokladpudding
300 gr Frysta Hallon
10 st Oreo Dream Cookies
2 st Marängbottnar
1 st Sockerkaksbotten
Börja med sockerkakan i botten. Mosa hallon med gaffel och dela i två delar. Bred den ena delen över sockerkakan.
Vispa grädden och dela den i två lika delar. Blanda ner resterande hallon i en del av grädden. Bred hallongrädden över sockerkaksbottnen.
Lägg på en marängbotten. Bryt kakorna i småbitar och rör ned dom i choklad-puddingen. Bred puddingen över marängen.
Lägg på den sista marängbottnen. Bred över den sista delen grädde. Garnera efter önskemål.
Tårtan skall ätas direkt!
Har du någonsin lyckats återförsluta en återförslutningsbar förpackning?
Det har aldrig jag. Salamin torkar, osten blir svettig och dom här fina småbuketterna med blomkål skulle rulla fritt i min frys.
Sen känner jag mig småkriminell när jag byter ut den påkostade finfina återförslutningsbara zipförpackningen, som JAG har betalt för. Zip my arse!
Pappi har ovetandes valt en siffra mellan ett och tio och nummer åtta blev vinnaren.
Det är alltså Mia som är den nye ägaren av två finfina pannlappar, Grattis Mia!
Jag vill tacka för alla fina bidrag och kan härmed stolt presentera en komplett Bäverstory:
Bäverbesök i Knaadaland(Baserad på en sann historia)
Det var en kall kall dag i Knaadaland. En bäver som frös och Knaada gav en hjälpande hand.
En okänd bäver som grät och tyckte synd om sig. Knaada tänkte, han kan ju bo hos mig.
Det var snällt men inte så smart, det märkte Knaada snart.
Bävern tog sig friheter skall ni veta. Och bävrar dom är både hungriga och feta.
Utan hyfs och vett, han var den mest glupska bäver hon någonsin sett.
Han smaskade, slafsade och knaprade. Den jäveln åt upp modemet och rapade,
kliade sig sen på den raggiga magen och lyfte på sitt feta bäver-a…le och sa:
- Fy f..n va´re luktar bäver här!
Helvete, din jävla beaver, ingen mera mat jag giver.
Jag ska nått av dig sy, kanske till lillen en mössa helt ny?
Bävern kröp ihop liknade en råtta, gick ut på gården och började skotta.
Knaada i fönstret förvånat ser på – kanske jag inte tar ihjäl han ändå.
På kvällen Knaada fram filen tar, filar ner hans tänder och låter han stanna kvar.
Ack det var ett dumt beslut, snart var alla kaksmulor slut.
Men vad gör väl de´ vi har ju vatten till te.
Barnen de små mat från mamman de få…
Bävern tittar lystet upp – jag tror minsann han gal som en tupp.
Knaada ont i huvudet får, fäller en och annan tår.
Bäverns liv är skört som lin, kanske ändå blir en mössa fin…
Knaada tenker forbannade bäver, glöm min tutte, ellers vet ingen hvordan dette vill slutte,
du blir bever-ragu i en fart, det er helt klart.
Pass deg din stink-bombe, ellers kommer jeg og tar deg, nå tenker jeg du fick så du teg!
Jag ska bygga en bäverhydda, för att mina tillgångar skydda.
Där kan den bo, äta och skita. Så jag slipper städa och slita.
Eller ska jag bävern ansa, tänker Knaada och börjar dansa.
Men Knaadas dåliga samvete över tar, när bävern sen går där med rumpan bar
och dessutom inga tänder har.
Bävern sitter i ett hörn och gråter, hur skall hon få hans leende åter?
Hmm. Mina grytlappar tänkte Knaada. De kanske kan värma en frusen bäver?
- Tack vad fint. Själv som bara värmt mig med gammal näver, snyftade bävern och utbrast:
- Nu är jag too hot to handle Knaada!
Och så slank han iväg tillbaka till sin lilla bäverlada.
Av grytlapparna ska jag virka en kalsong som står emot vatten å värmer rumpan om natten.
Jag ska på bäverdiscotek och skaka min finklädda rumpa, spana in nån och bjuda på skumpa.
Jag ska ta hem na å göka, bäverfamiljen påöka.
Sjutton ungar som värmer i hyddan, kanske flera, jag ska aldrig frysa mera.
Så blev han en stolt bäverfar och dom levde lyckliga i alla sina dar.
Natt mot onsdag blev en lång natt med Fiselotte på magen. Hon är förkyld och bestämde sig för att sluta andas strax innan sovdags. Kanske kallas det andningsuppehåll eftersom de bara tar en paus. Men hur vet man att det bara är en paus?
Onsdagmorgon upprepades detta skräckscenario. Hon skrämde verkligen skiten ur mig när hon plötsligt blev tyst och stel med uppspärrade ögon. Hon reagerade inte vid beröring och jag fick återigen skaka liv i henne.
Med gråten i halsen ringde jag mormor för att komma och hjälpa mig att vaka över henne. Pappi skrämde jag förstås också livet ur och han packade snabbt bilen för att komma hem från sin minisemester Oslo.
Doktorn frågade hur länge hon slutade andas, vilken jävla fråga! Antingen är man inte på plats och då vet man inte hur lång tid det gått. Eller så är man på plats och som mamma sitter iallafall inte jag med ett stoppur och kollar hur länge hon kan hålla sig.
Gårdagen gick i hönsmammans tecken, jag vakade över varje liten host, snurkel och kräkning. Men allt har gått bra och nu verkar hon ha bestämt sig för att andas kanske är en bra idé ändå. Hon sussar gott med snorbubblan i näsan och mammi kan åter ägna sig åt världsliga ting såsom kaffekok och bloggning.
I eftermiddag ska jag också dra en vinnare i Knaadautmaningen, håll ut!
En utredning angående produktionen av den här pojken skall omgående genomföras.
Vem är hans mamma? Vad skedde egentligen i maj 2007? Har Drak-Ulla haft ett finger med i spelet? Vet Pappi om det här?
Nej, jag är inte sponsrad av Ketchupfabriken. Men det var ju så många av er som gillade dom och nu råkar Snålknaada ha ett par över. Så var med i veckans Knaadautmaning och vinn två finfina pannlappar rakt hem till din brevlåda.
Se storyn i kommentarfältet och fortsätt på den med dina egna ord. På onsdag knyter jag ihop ett slut samt drar en lycklig vinnare från era bidrag.
Frågor?
Svar: Du ska alltså ta stafettpinnen efter den sista kommentaren.
Ok, kör!
Lilleman skötte sitt kalas som en riktig hotshot, han dök upp och sa hej till alla sen försvann han lite diskret och överlät kalasandet till sina gäster. Själv tog han en plogrunda i traktorn med morfar. Med rassel i halsen och kalla små tår tänkte han att det inte var mer än rätt så.
Vi andra försökte luska ut från vilket håll dom mest djävulska vindarna kom och stod som ett gäng kissnödiga pingviner i väntan på grillkorv.
Tårta blev det också, inne. Hela hurven, några med mössor på och alla med röda små äppelkinder. T o m stadsborna hade fått färg. Ett behagligt och prasslande surr från gnussande av raggsockor under bordet spred en varm stämning i köket. Och presenter blev det också, bl a ett par superhäftiga skor som Lilleman vägrade att prova, en bil han var livrädd för och en traktor som dom minsta rumpnissarna skulle slåss om.
En fin och helt vanlig ickefödelsedag alltså. Lilleman hälsar och tackar för fina hälsningar och gratulationer!
Idag håller vi oss inne och knaprar tårtrester.
Det ska firas!För det första är Lilleman för liten för att veta vad det är för dag eller datum idag.
För det andra så är han släkt med mig och kommer sannolikt aldrig att lära sig vad det är för dag eller datum.
För det tredje och sista är han född på skottdagen och den 29e Februari finns inte att finna i kalendern i år.
Att fira honom vart fjärde år känns inte helt rättvist och vi har därför bestämt oss för att det blir kalas idag.
Vi pratar den närmaste familjen, typ… Ett barnkalas med mest vuxna barn och några småttisar…
Min Storebror-Gånge med sin Anna och deras dotter Ellie-Pellie. Ellie-Pellies lillasyster Herr Nilsson ska förstås också vara med. Och så är det min stora Lillasyster-Prusseluskan med sambo. Ommo, Offaj och Gammel-Eva. Tante-Kajin som kom med tåget. Min mellan Lillasyster-Lintott med sambo. Och självklart Fiselotte, Mammi, Pappi och huvudattraktionen Lilleman.
Må vädergudarna vara med oss! På menyn står pulkåkning, grillad korv och tårta. Jag ber en stilla bön att vi kan vara ute, in i huset vill man ju inte ha hela hurven.
“Det är ensamt på toppen” sägs det.
Jag tycker det ser ut å vara en massa folk på den där toppen!
Att inte gilla OS, det är ensamt! Ingen som vill leka med mig.
Liten är en ca en mil lång sjö i Indalsälven mellen Järpen och Mörsil i västra Jämtland. Liten är en av Sveriges fiskrikaste sjöar. Andra större tillflöden förutom Indalsälven är Järpströmmen och Gisterån.
Liten är en ca sex centimeter lång fot som under inga omständigheter når ner till backen ännu. Liten är en fot ofta tillhörande en prinsessa. Bör ej förväxlas med partyprinsessan, då liten aldrig har/skall, någonsin, bära högklackat eller upplevas som rund under.
Besviken. Det är ordet jag måste beskriva den här perioden med.
Visst är det en massa saker man är rädd ska ske när man fyller 30. Kanske gör det det också, sker alltså. Men det går ju inte över en natt och man blir knappast överraskad.
Däremot så finns det också en hel del saker jag hade sett fram emot att automatiskt skulle ske. Att jag skulle mogna och bli en bättre människa.
Men…
Jag skyndar mig fortfarande att stänga skåpdörren när jag ser att sopberget där inne rasar och att kaffefiltret jag just lade på toppen sakta glider ner… Tar det sen. Kanske ramlar det inte. Har jag tur fastnar det på kanten och hänger där tills jag har lust att ta hand om det. Kanske tar någon annan hand om det.
Äntligen några foton som ger Fiselotte rättvisa. Min elektroniske granne har varit här i egen hög person och fotat lillsessan, tack Maria!
Min kladdiga och närsynta skräpkamera gör visserligen grovgörat vad gäller att föreviga vår vardag. All respekt till den.
Men det blir liksom nåt annat när ett proffs får sköta jobbet.
Fuzzy med Grant Lee Buffalo
Psssst! Säg inget till Pappi, han hatar när jag fjantar på med sånt här…
Om nu var för 27 år sedan hade jag suttit i min pappas knä, doppat min bulle i hans kaffe och bjudit på lite skönsång. Lille katt kanske…
Man skulle kunna säga att mitt morgonhumör har blivit sämre med åren.
