Ännu en leksak helt utan behov för batterier! Otroligt omtyckt blev den här fina hoppekossan av lilla hoppetossan. 
Och att den är utan batterier betyder inte alls att den kom utan specialeffekter! Den här kossan är utrustad med både en svans att dra i och en ljudslinga i form av skönsång a´la Lillberta. Lille ko, lille ko, lille söte ko-ooa…
Jäklar vad sugen jag blev på Body Pump när jag hörde den här, det här måste väl bara bli den nya gym-plågan!?
Och så blev jag nästan ledsen i ögat över att vi bor på landet, några pump pass finns inte inom mils avstånd. Här sitter jag fet och sladdrig fast det rycker i benen. Får jag pli på höfter och foglossning så är det väl bara att plugga in lite musik i öronen och ut å välta kor eller nåt, för nu börjar energin äntligen att komma tillbaka.
Baserat på gårdagens “Dagens Lilleman” tror Rut-Knut-Tjut att det ska bli något stort av Lilleman en dag. Har hon rätt? Jag brukar med jämna mellanrum checka hur väldresserade barn vi har, om vår fostringsstrategi fungerar. Såhär lät morgonens rutinkontroll:
Jag:
- Lilleman, vad är mammor bra på?
Lilleman:
- Att köra bil.
Jag:
- Vad är pappor bra på?
Lilleman:
- Att stanna hemma.
Punkt tre – Jämställdhet. Check!
Men President? Det är liksom den här killen vi snackar om…
Lilleman:
Vet du, jag vill kalla det för lördag idag.
Jag:
Ja, men det är tisdag idag.
Lilleman:
Mm, fast jag vill kalla det för lördag idag.
Man undrar ju om det är nåt speciellt han tänker på, nåt som börjar på G och slutar med ODIS eller ?
Så fick jag in den där perfekta timmen, två gånger faktisk = två strykningar.
Den andra gången sov lillebror så snällt att det t o m fanns utrymme för lite kreativitet.
Min pappas gamla läderbälte fick stå till tjänst för looken jag var ute efter.
Bältet som nya handtag tillsammans med kulören som jag har döpt till “lortgrå” blev tillsammans precis det jag var ute efter.
Blek i nyllet och med blodslamsor mellan tänderna försöker jag intala mig själv att det var värt det. Helt allvarligt så har jag tänkt att dom gärna får, helt utan bedövning, sakta dra ut varje tand. För att sen bokstavligen skruva in skruvar i skallbenet och montera på nya tänder i plast en och en. Om jag bara slapp gå till tandläkaren någonsin igen.
Men så tuff var jag inte när tandhygienisten plötsligt utbrister:
-Ojdåååå, nu är det en som börjar att skruva på sig.
VA!? Dom sa ju att det inte var något allvarligt fel! Vadå skruva på sig? Kan man skruva tillbaka den? Kommer den att lossna nu? Var då, kommer det att synas?
Jag spärrar upp ögonen och sådär som man gör hos tandläkaren så svarar jag:
- Ahhach.
Det snurrar i skallen, så mellan metalliska skrapljud och slurpande blodsugar hör jag något bekant litet gny i hörnet under handfatet. Jaha, det är ju bara Lilldogge som vrider på sig! Alltså inte tanden hon håller på att rycka i. Jag pustar ut, det känns som att jag vill ha mina tänder kvar ändå. Jag har bestämt mig, jag ska köra med den där röda lilla toalettborsten mellan tänderna varje dag, jag lovar.
Och du Lilldogge, sitt där och flina du! Förr än du anar är tänder ett ont faktum även för dig!
Åse firar två år med sin fina blogg Interiörguiden och det gör hon med en tävling där priset är ett print från KNAADA.se.
Grattis till Interiörguiden och Lycka till till alla er som vill tävla!
Lycka till till mig också, jag ska till tandläkareländet idag! Det är lite för tidigt på morgonen för att reta upp sig över exakt hur illa jag tycker det är. Men är det så att jag dör och bloggen går i graven med mig idag så vill jag att ni ska veta att jag uppskattar er alla – var och en av mina fina läsare!
Kanske på återseende…
Hoppet ska vara det sista som överger en, så jag fortsätter att hoppas. Jag hoppas att jag någon gång under denna helg ska få möjlighet att utan småbarn få förvandla denna skänk från grön till grå.
Färgen är inhandlad, planerna klara och målartvätten gjord. När? Jag bara undrar n-ä-r tre barn under fyra år kan tänkas planera att sova samtidigt?
Känner bara att jag också måste förtydliga att den har inte stått mot den gröna väggen tidigare, utan i ett anslutande rum. Därför är den grön. Inte för att jag är helt paranoid i huvudet och kamouflerar mina möbler.
Fast kanske jag också gillar det lätt retande uttrycket det ger med samma intensiva färg på möbeln som på väggen. Men nej, grå ska den bli.
Dom räknas som fordon, liknar för mig mer åkdon och skall framföras på vänster sida.
När pappi berättade att han fått pengar av sin gamla farmor för att köpa nåt fint till barnen blev mitt förslag en varsin spark. Jag tycker att dom är både vackra och bra-att-ha-iga, och framförallt så håller dom ju i flera generationer och kan vara ett fint minne från Oldemor.
Inga batterier needed och tänk vad många härliga vinterminnen jag själv har från sparkturer som slank både hit och dit och ner i diket.
Passar på att knåpa ihop ett litet inlägg nu mellan strömavbrotten. Vinden tjuter i husknuten som för att påminna mig att nu är det bråttom, och jag tänkte mest bara hinna titta in och säga hej. Hej!
Med det gjort så återgår jag till sötpotatisgratängsmakandet och hoppas att strömmen har kommit för att stanna.
Trevlig helg!
Bild lånad från: blogs.swedishpod101.com
Visst blir man inspirerad av alla härliga tulpanbuketter som dyker upp på bloggarna nu!
Jag vänder mina vita julstjärnor ryggen, kikar lite på färgpaletten för näst kommande print och tänker tulpangnissel och snödroppar. Det hjälper.
Att Tante kunde sy det visste jag, men hennes virk- och stickfärdigheter fick mig att gapa i den takt barnen öppnade sina julklappar. Vi reder ut sanningen här och nu och sen kanske jag låtsas lite att det är jag själv som har gjort dom. För det önskar jag verkligen att det var.
Det här är alltså Lillbertas julklapp från Tante. Ljuvliga tycker jag!
Årets färg ska visst vara grått. Men som man brukar säga;
- Ingen grå utan lite svart och lite vitt, typ, eller vad man nu säger…
Jag har åtminstone inte tröttnat på svartvitt, har du det?
Pappi utforskar sin vackra personlighet på internet. Hans “snart-fyller-jag-40år-vad-ska-jag-göra-när-jag-blir-stor-kris” smittar av sig och jag körde också personlighetstestet.
Medan han fnissar belåtet åt att ha lyckats genomskåda frågorna och skapa sin till synes perfekta personlighet försöker jag tappert att begripa mig på formuleringarna och svara så snabbt som möjligt för att inte verka dum.
Min personlighetstyp:
Kraftfull, originell och känslig. Slutför vad jag påbörjat. Extremt god människokännedom. Lyhörd för andras känslor. Strävar efter att leva upp till mina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Respekterad för min starka vilja att göra rätt. Oftare individualist än ledare eller underordnad andra.
Det stämmer ju på pricken! Nu fnissar jag lite stolt över att faktiskt ha lyckats lura någon jag också. “Kraftfull och originell”, det låter ju skitbra tycker jag.
Vill du se mer av mitt resultat så hittar du det här.
Ett par dagar före nyår hade vi lyxen att få vår nya säng levererad och monterad. Oja, vi har valt och betalt den själva. Ser det som en investering i familjefriden. Med 60 centimeter extra får alla barn plats i mitten och inte heller några nya blir gjorda.
Men nu har vi alltså ett alldeles nytt problem, lakanen räcker inte till! Så retsamt att vara bara 40 cm från den totala lyckan.
Jag sitter desperat och surfar efter extra stora hundraprocentiga bomullslakan med en underbar kvalité/känsla. Ser man på kundrecensioner så hittar jag tyvärr inga som verkar hålla måttet. Om jag fick önska fritt, då vill jag ha dundersköna kuvertlakan 200×210 cm, men det verkar omöjligt.
Vad har du för erfarenhet? Var har du köpt ditt skönaste underlakan någonsin?
Oerhört tacksam för alla svar :)
